tag:blogger.com,1999:blog-8583302928592370339.post5917383042436127783..comments2023-05-06T18:01:15.551+02:00Comments on Gryningstiger den andra: Om romanskrivandeAndreahttp://www.blogger.com/profile/07456892819035421591noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-8583302928592370339.post-87771202785920156342011-11-07T08:23:30.295+01:002011-11-07T08:23:30.295+01:00Tack för tipsen! Jag tror det handlar mycket om di...Tack för tipsen! Jag tror det handlar mycket om disciplin för mig, att det blir jobbigt när man börjar komma upp i ett visst antal sidor och då ser den där nya idén så mycket mer lockande ut med all sin potential... <br /><br />Med barn blir det ju dessutom ännu viktigare att verkligen ta vara på tiden och faktiskt SKRIVA - inte bara tänka på att skriva :)Lisahttp://www.avanai.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8583302928592370339.post-32147036580895704652011-11-06T13:59:44.391+01:002011-11-06T13:59:44.391+01:00Det är just för att ta mig själv på allvar som jag...Det är just för att ta mig själv på allvar som jag faktiskt har börjat åtminstone försöka säga att jag är författare (trots att jag bara publicerat några noveller än). Inte att jag "skriver lite" eller "gillar att skriva". Det här är ju min passion i livet, den är värd att tas på allvar.<br /><br />Tack för länken! :)Andreahttps://www.blogger.com/profile/07456892819035421591noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8583302928592370339.post-59710791861563056862011-11-06T10:00:40.456+01:002011-11-06T10:00:40.456+01:00Bra lista! För mig funkar inte riktigt exakta mål ...Bra lista! För mig funkar inte riktigt exakta mål per vecka eller dag och sånt. Klarar inte av dem, och så känns det som om man bara får ge upp. Mitt 51000-ords manus tog drygt 1,5 år att skriva, första halvan när jag var hemma med mitt andra barn, och andra halvan (gick långsammare, 1 år) när jag jobbade igen. Så ja, några månader... med barn och jobb får man nog räkna med mer... Det som jag känner mest igen i din lista var det här med allvaret (och att strunta i andra saker, som tv-serier och städning). Att ta sitt skrivande på allvar funkade för mig. Jag bestämde "helt enkelt" (det var en massiv peppansträngning) att nu är den här storyn så bra och värdig att jag måste skriva klart den, jag måste ta boken på allvar så att säga. Måste länka till din lista på min blogg :)Jennyhttp://kolofont.comnoreply@blogger.com