Man vet att det var länge sedan man bloggade...

...När man hunnit läsa färdigt två hela böcker sedan man senast uppdaterade vad man läser för tillfället här ute i högerkanten. Efter "Kicki&Lasse" (som var udda och ganska underhållande men lite väl fragmentarisk för min smak) läste jag Johan Theorins "Nattfåk" (som jag önskar att jag orkat skriva mer om, för den var helt fantastisk!) och sedan novellsamlingen "Not The End Of The World" av Kate Atkinson, ett begagnatfynd som visade sig vara ganska ojämnt. Atkinson är en fantastisk författare, med underfundiga vinklingar och ett härligt språk, men många av novellerna i samlingen kändes liksom för tama, för innehållslösa för att riktigt hålla måttet. Andra var bra, men ganska deprimerande, med vardagslivstristess och inget hopp om ändring. Åter andra var faktiskt riktiga små pärlor.

Min kurs börjar nu i veckan. Distanskurs i GIS, jag har skrivit om den förut tror jag. Just nu kämpar jag mot en enveten proxyinställning som hindrar mig från att logga in på databasen där alla kartor finns. Och jag har inte hunnit få min kurslitteratur, inte min skiva med programvaran, och introduktionsuppgiften ska vara inlämnad på fredag. En bra början, kort sagt.

Skrivandet har lossnat lite. Eller, ja, jag håller ju fortfarande på med synopsisen till det som för tillfället har arbetsnamnet Skymningstid. Men jag känner att historien först nu har kommit nära mig, finns i bakhuvudet hela tiden. Det är ett bra tecken, för det betyder att jag vill berätta det här, att jag har något att säga.

Nu måste jag gå ner och kolla ifall Dante har vaknat. Han sover på utsidan, så det vore synd om han ligger där och gråter. (Det gör han knappast, jag hör in om han skriker, men man vill ju liksom helst inte att det ska gå så långt.)

Lite god fortsättning, då

Hoppsan, det har visst inte blivit något bloggat under helgerna... lätt hänt. Julen kom med dunderförkylning - först Christian (redan på måndagen), sedan Dante (julafton) och därefter jag (juldagen). På annandagen var jag så däckad, och Dante så trött och gnällig, att jag tog med mig honom och gick och lade mig strax efter klockan sex på kvällen. Vi gick upp halv nio följande morgon. Det var skönt att få sova, kan man väl säga.

Dante strular med sömnen, vill inte somna fast han är jättetrött, vaknar klockan fem på morgonen och springer runt. Det har blivit en liten aning bättre de senaste dagarna, men nattningarna tar lång tid, alldeles för lång. Det lär visst vara en fas, säger de som vet. En tröst är att nästan alla jag känner med jämngamla barn verkar ha samma problem. Jag antar att det bara är att härda ut. Helt plötsligt har det gått över, man har fallit in i nya nattningsrutiner. När man är mitt uppe i det är det lätt att tro att det ska vara så här för evigt, men så är det ju faktiskt inte.

Jag har fått fortsatt jobb, halleluja! Jag vet inte hur länge eller hur mycket, men de närmaste veckorna blir det i alla fall fyra respektive fem dagar i veckan, och det är ju lika mycket som jag jobbade innan jul. Jag håller tummarna för att det fortsätter så här. Jobb är bra.

Vidare ska jag snart börja plugga igen. GIS för arkeologer, distanskurs vid Uppsala universitet. Jag har ingen aning om var jag ska hitta tiden att plugga, eller göra labbar är det väl mest frågan om. Jag är lite rädd att det blir den dyrbara tid jag kämpar för att lägga på skrivande som blir pluggtid istället. Känslan är lite dubbel. Anledningen till att jag läser den här kursen är trots allt att den ökar mina chanser att få arkeologjobb, och jag har tänkt läsa GIS i flera år, så jag är glad att jag ätnligen fått tummen ur - samtidigt vill jag äntligen, äntligen SKRIVA, skriva min nya roman, skriva klart den, bestämma vad jag ska göra med den gamla (ofärdiga). Jag vill att 2009 ska vara året Då Det Lossnar, när jag lyckas skicka in något till ett förlag och, om inte få positiv respons, i alla fall komma ett steg vidare på vägen istället för att stå och stampa på samma fläck,rentav ta något kliv bakåt (vilket det känns som om jag gjort de senaste två-tre åren).

Slutligen har jag ett nyårslöfte till mig själv: Jag ska utveckla min personliga stil. Jag ska klä mig snyggt, roligt, personligt, ta mig ur jeans-och-tröjträsket, våga mer, kosta på mig mer. Det behöver inte handla om stora pengar, mer i stil med att unna mig att lägga några kronor här och var på accessoarer eller ett roligt plagg från någon affär där jag inte brukar handla. Leva ut det modeintresse jag trots allt har. Bara för att det är kul, och jag vill det.