Mer kalas

Igår var det dags för tvåårskalas med familjen. Presenterna regnade över en väldigt uppspelt Dante - cementblandare och grävskopa i Duplo, baddocka med potta, pall med namn, kvackande groda som sprutar vatten, ballonger, verktygslåda och film med favoriten Mamma Mu. Och TÅRTA!

Tårtorna. Egentligen skulle Dante ha fått dekorera den ena,
men han underhöll gästerna istället.

Dante med grävskopan. Synd att hans
ljudeffekter inte hörs...

Den fina fina pallen kommer från Liten Karin i
Haga i Göteborg. Var så god, gratisreklam! ;-)

Tvåårsdag!

Vid den här tiden för två år sedan låg jag i en säng på Östra med en väldigt liten nyfödd skrutt i famnen. Den lilla skrutten har nu vuxit till en 90 cm lång, 15,6 kg tung busunge med en stark vilja och sinne för bus.

Eftersom vi kom hem från Florida igår blev det inget tvåårskalas idag, men väl frukost på sängen.


Presenterna gick i bilarnas tecken. Dante har nästan inga bilar, men har lekt väldigt mycket med de bilar som fanns i huset där vi bodde i Florida, så vi tyckte han kunde få några. Sedan fick han ytterligare några av Martin och Tina.

Eftersom vädret var fint passade vi på att spendera en förmögenhet och gå till Liseberg tillsammans med faster Jennifer, där Dante med förtjusning åkte allt han fick åka nu när han är 90 cm lång. Inklusive Rabalder (som ser rätt läskig ut för att vara en barn-bergochdalbana) och Kaffekoppen, som nog var det som fick oss att skratta mest.


Jag skulle gärna skriva mer om Florida-resan, men det blir långt och tar tid, så jag nöjer mig med en kortversion: Vi bodde i en villaförort utanför Tampa hos familjen Dahlin, som bytt hus för sommaren med en amerikansk familj. Vi gjorde flera utflykter till bl a djurparker, vi badade i havet och poolen på tomten, vi åt en massa skräpmat men även på några bra restauranger, jag fick ligga och läsa och sola (jag tror jag har plöjt fyra Charlaine Harris-romaner), vi shoppade massor och hade det på det hela taget så bra att vi inte alls ville åka hem.

Resfeber

Det är lite mycket nu. Trots att jag har så kallad semester. Riktig semester är det inte än, även om jag är ledig från jobbet, för jag har min stora slutinlämning på GIS-kursen hängande över mig. Jag får inte tag på litteratur jag behöver, programmet buggar och vill inte göra de saker jag vill, jag kommer inte ihåg hur man anger referenser riktigt eftersom det är några år sedan jag skrev något akademiskt, och jag har rent allmänt en känsla av för lite tid och för mycket att göra.

På torsdag åker vi till Florida (yeay!) men innan dess ska huset städas, en massa småsaker ska fixas, och jag vaknade till råga på allt med dunderont i halsen i morse.

Vi har i alla fall haft en helt underbar helg på landet, med strålande sommarväder och den årliga champagnepicknicken i ekskogen. I år drack vi rosa champagne för första året, mums filibabba! Dante fick nästan provsitta en alldeles äkta traktor, men fegade ur - traktorn var lite läskig på nära håll. Men den var fortfarande rolig på avstånd, särskilt när den tutade! Han tittade på skalbaggar, vattnade blommor, sparkade boll, hälsade på en vovve och pekade ut pippifåglar i träden och i taket (tidigare ägare har dekorerat innertaket med bilder av skogens djur...). Nyaste språkutvecklingen är att "bap-bap" har blivit "pippi" och att den unge mannen lärt sig det viktiga ordet "mera". "Meej meej", piper han när vattnet är slut i vattenkannan eller det vankas något smaskigt. "Meja kaka" var en mening han lärde sig väldigt fort.

Själv ägnade jag större delen av helgen åt att sova, kändes det som. Att jag blev förkyld var väl förresten typiskt, just när jag slappnade av lite. Dante var förstås förkyld först, så just nu hoppas jag bar att vi båda tillfrisknar tillräckligt för att flygresan ska bli uthärdlig.

Om jag inte skriver här på ett par veckor nu så beror på det att jag ligger vid poolen. Eller så skriver jag här ändå. Bara för att berätta att jag ligger vid poolen...