Denne mystiske herr Frisör

Nej, jag kan inte låta bli. Saxat från en annons på Platsbanken:

"Vi söker en dam och herr frisör som är framåt och serviceinriktad."

Många frågor väcks av denna enkla mening. Varför efterlyser de herr Frisör via Platsbanken? Eller finns det flera herr Frisör, och de letar efter just den som är framåt och serviceinriktad? Kan man sätta in en platsannons där man söker herr Svensson som är bra på problemlösning, kundorienterad och gillar att ha många bollar i luften? Och vad är det för dam de söker?

TRRRaktor backa BRUM!

Språket bubblar upp ur Dante nu. Spärren släppte för ett par veckor sedan, och nu kommer det nya ord, nya meningar, varje dag.

Den gångna helgens stora händelse var TRAKTORN. Ja, egentligen är det ingen riktig traktor, utan min pappas åkgräsklippare, men den ser ut som en liten traktor och eftersom alla typer av arbetsfordon är traktorer i Dantes ögon, var lyckan naturligtvis fullständig när han fick sitta på morfars traktor och KÖRA. På riktigt. Och BACKA. (Det där med att fordon kan backa är väldigt spännande.) Han fick också åka SKRINDA och inne i Jönköping såg han en paradorkester BOM-BOM och hörde en kyrkklocka slå DING!

En lyckad helg med andra ord när man är två år.

Idag berättade han glatt att han skulle till dagis, och att armbandsklockan som låg i hallen var "Dette kocka" (dvs. Dantes klocka, för er som inte förstår Dante-språk). "Nej, mammas klocka", försökte jag. "Dette kocka!" kontrade han, leende. Vi diskuterade detta en stund, tills jag vann argumentationen genom att ta på mig klockan, vilket han accepterade. Sedan cyklade vi till dagis. Då ska man ha BÖSSA, dvs hjälm på sig, och så sitter man FAST, det är viktigt. Sedan såg han en lastbil BRUM som BACKA, och det var den morgonen.

Halleluja!

Han bajsade på pottan! Han bajsade på pottan! Men det mest fantastiska i sammanhanget är ändå det som utspelade sig strax innan han bajsade på pottan:

Dante: "Mamma! Bajsa!"
Jag: "Vill du bajsa på pottan?"
Dante: "Bajsa potta!"
Jag: "Kom då och sätt dig på pottan. Titta, vi kan läsa en bok under tiden."
Dante: *sätter sig på pottan. Sitter kvar och läser boken. Och bajsar.*

Efter att i några veckor levt med bestämda "NEJ!" så fort pottan kommer på tal, så känner jag mig redo att brista ut i en liten halleluja-kör.

(Sedan bajsade han en gång på golvet och en gång i blöjan, men det känns som petitesser i sammanhanget. Han sade i alla fall till tydligt efteråt båda gångerna.)

Dags att jobba!

Så var det tillbaka till allvaret, då, efter en härlig semestervecka med fint väder, utflykt till friluftskonstutställningen i Pilane, en rejäl rensning och iordningställande av ett av våra förråd och viss uppröjning i de andra förråden, samt en underbar grillkväll med levande-ljus-mys i augustimörkret.

Idag startade jag med att premiärcykla till jobbet i stan via dagis. Det gick bra, jag klarade till och med Götaälvbron utan att stanna, men jag funderar lite på hur man löser problem av typen "öppna och stänga dagisgrind med barn i sitsen bak utan att cykeln välter". En cykel med ett barn på pakethållaren blir naturligtvis kraftigt baktung, och ni vet förmodligen alla hur stabil en baktung cykel är. Framhjulet vrider sig, cykeln hotar välta. Jag antar att man vänjer sig, men idag såg jag antagligen väldigt intressant ut när jag försökte genomföra någon sorts bläckfiskmanöver med den jättestora dagisgrinden samtidigt som jag kämpade för att hålla cykeln upprätt.

Sedan kommer det såklart att vara direkt plågsamt att sätta sig på sadeln imorgon. Men sånt är livet. God kondition, starkare muskler och förhoppningsvis mindre midjemått kostar.

Cykel!

Min måndagsmorgon började med att telefonen pep klockan sju. Sms från jobbet. Kan jag komma in? En tjej har blivit sjuk. Och jag har semester. Nåja, jag behövde bara vara kvar till två, och förresten regnade det hur som helst, så okej då.

Sedan blev det bättre. Jag köpte en cykel, äntligen! Med barnsits till Dante. Och hjälmar till oss båda. Dante ville ha på sig sin redan i butiken, och vägrade sedan ta av sig den. Jag fick cykla en provtur med honom så fort vi kommit hem. "Är det roligt?" frågade jag honom. "Mmm", svarade han nöjt där bak. Att cykla med ett barn där bak är förresten intressant - lite annan tyngdfördelning än man är van vid, liksom. Och inte alls som att skjutsa en större person, som själv parerar i kurvorna och kan hoppa av om cykeln skulle vara på väg att välta. Men från och med nästa vecka är tanken att jag ska cykla till dagis med Dante, och sedan vidare till jobbet. Ska bli kul, och bra träning är det också! (Sedan kommer jag säkert att svära över detta beslut under den regninga Göteborgshösten och -vintern, men men.)