Har varit i Stockholm några dagar, hälsat på lite släkt och vänner. Inte mycket att orda om, det var bra. Dante blev lite uttråkad av bilresan, särskilt på ditvägen (till skillnad från förra Stockholmsresan, när han var två månader och sov hela tiden). Mina vänner J och M hade skaffat katt utan att jag visste det, jag antar att det är ett tecken på att vi umgås för sällan numera (50 mil är ingen ursäkt när det finns telefon och internet).
Idag var vi på dop. Här är det meningen att jag ska skriva något om hur fint och gulligt det var, och så vidare, men jag är inte speciellt förtjust i kyrkliga tillställningar över huvud taget, så jag nöjer mig med att konstatera att dopet förflöt som man kan förvänta sig att ett dop förflyter (skrikande bebisar, bibelläsning, Tryggarekan). Jag får skylla mig själv som gick dit, dopbarnets mamma erbjöd mig att slippa eftersom hon vet vad jag tycker. Mottagningen efteråt var hur som helst väldigt trevlig. En bit tårta fick vi med oss hem också, den har avnjutits ikväll med en kopp te sedan Dante somnade.
Det där är förresten anmärkningsvärt: ikväll somnade Dante i mina armar, medan jag sjöng vaggvisa. Vi hann inte ens till kvällsamningen. Han vaknade efter någon halvtimme och skrek till, men somnade genast om när jag petade in nappen och höll hans hand en liten stund. Han somnar för övrigt vid åtta-halv nio varje kväll nu, i princip (i Stockholm somnade han senare, men man märkte att han började bli trött och gnölig vid samma tid som vanligt - omständigheterna gjorde att vi missade det sömntåget ett par kvällar, och då var han å andra sidan vaken till elva, superpigg). Det går framåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar