Apropå Murphys lag...

För omkring en timme sedan tänkte jag passa på att göra min "hemläxa" i Alexanderteknik. Den går i princip ut på att ligga på golvet i tjugo minuter med en bok under huvudet. För att det inte skulle bli så hårt och kallt tänkte jag göra som min lärare tipsat och lägga mig på ett liggunderlag.

Liggunderlaget fanns i förrådet under trappan. Längst in. Framför liggunderlaget stod en fotogenlykta (som någon intelligent människa, kanske jag själv, ställt där). Givetvis välte lyktan när jag drog fram liggunderlaget. Till saken hör att just den här lyktan har en synnerligen idiotisk konstruktion med ett löst lock på behållaren med fotogen.

Just det. Fotogen på golvet i förrådet. Det överfulla förrådet under trappan. Jag låg på knä, inklämd mellan golfbagen, whiskyhyllan och julsakerna och torkade fotogen på ett sparsamt upplyst golv.

När jag hade kravlat mig upp och ut insåg jag att även fotogenlampan var alldeles kladdig, så jag tvättade den, alltmedan köksfläkten stod på max för luktens skull. Det fotogen som var kvar i lampan hällde jag tillbaka i originalflaskan. Riktigt vad vi ska göra med lampan vet jag inte, men jag känner mig inte bekväm med att elda en lampa som läcker om den skulle råka välta. Nu ställde jag den i alla fall på utsidan, tömd och ursköljd.

Väl tillbaka i köket hade jag såklart råkat skvätta fotogen på Dantes vällingflaska, så det blev till att diska den också. Det stank nu fotogen i hela köket, så jag öppnade ett fönster för att vädra igenom köket lite fortare.

Då välte jag en blomkruka på fönsterbrädet. Blomjorden var vackert dekorerad med små stenar som spred sig på köksgolvet.

Jag tog det faktiskt ganska bra, viftade lite argt med handduken jag höll i (jag hade precis torkat händerna) och kunde till och med skratta åt eländet. Jag plockade upp stenarna, släpade fram dammsugaren och dammsög upp jorden och konstaterade att jag tar och gör den där övningen lite senare istället.

Åh, jag glömde. Mitt i alltihop ringde såklart ett marknadsundersökningsföretag också.