Idag satt han och slog sig själv i huvudet med en träslev. Det var tydligen hur kul som helst. Jag funderade på om jag borde hindra honom, men jag tänkte som så, att slår han så hårt att det verkligen gör ont, så kommer han förmodligen att börja gråt.
Det gjorde han inte.
För övrigt är det synd om både mor och son idag. Det är synd om sonen för han är jätteförkyld fortfarande, och dessutom fontänkräktes han upp all kvällsvälling och förmodligen en del av fruktpurémellanmålet också förut. Som tur var ammade han ordentligt vid nattningen, från båda brösten, så mat och vätska har han fått i sig i alla fall.
Och det är synd om mig för att Dante höll mig vaken halva natten till idag med sin förkylning (inte ligga, inte amma, inte ha napp, hostar precis när han somnat, piggnar till och jollrar, gallskriker... ja, det sammanfattade väl det hela). Jag hoppashoppashoppas att han sover lite bättre inatt. Och jag med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar