Så här ungefär var det meningen att påskaftonen skulle se ut: "Sovmorgon" till halv nio. Härlig frukost med ägg & bacon (kalkonvarianten för mig), kokt sparris med parmesan, färskpressad juice, varma baguetter... Sedan hem till mina föräldrar, äta och dricka gott och umgås tills det var dags att åka hem framåt kvällen.
Okej, dagen innehöll allt det där. Men den innehöll mer därtill.
Väckning klockan 06.00 av hungrig Dante. Han ammade och höll på att somna om, så allt kunde varit frid och fröjd om jag inte märkt att han luktade väldigt misstänkt. Jodå. Bajsblöja. När väl den var bytt var han förstås klarvaken - hur övertygar man en bebis om att det är "mitt i natten" när solen lyser in genom fönstren? Christian (som sovit igenom blöjbytet) tog sitt ansvar och gick omkring med Dante i mei taien en god stund. Sedan kunde vi faktiskt somna om allihop och fick väl sova en och en halv timme innan Dante bestämde att det var dags att gå upp strax efter åtta.
Så gick ett par timmar, och det började dra ihop sig till avfärd. Dante satt på golvet, ramlade bakåt och slog i huvudet, inte så hårt men tillräckligt för att han skulle börja gråta. Jag lyfte upp för att trösta. Blö! sade han och placerade större delen av frukosten på mig och sig själv. Blö! sade han igen och upp kom resten. Så det var bara att klä av mig och bebisen, tvätta mig och bebisen (okej, jag tvättade mig och Christian tvättade bebisen) och så torka upp på golvet.
Nåja, iväg kom vi, mat fick vi, trevligt hade vi, även om Dante förstås sov alldeles för lite och tidvis var ganska gnällig. Dessvärre började min onda arm göra sig påmind trots att jag gjorde mina sjukgymnastikövningar, plundrade mammas förråd av ormsalva och liknande krämer samt satt med vetevärmare på det onda en lång stund.
När kvällningen kom var planen att Dante skulle få sig kvällsvälling och att vi därefter skulle dra oss hemåt. Christian slog sig ner i en fåtölj i mina föräldrars vardagsrum och matade, själv var jag på övervåningen. Plötsligt hörde jag hur Dante började skrika. Vad nu? Skrik mitt i vällingen, det hör då inte till vanligheterna. Jo men ser man på, han hade gjort en favorit i repris och sprejat ner även sin far (ja, och sig själv) med välling, mellanmål och lunch. Jaha, min tur att sanera bebis medan Christian sanerade sig själv lite hjälpligt och lånade kläder av svärfar (och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag alltid har ett ombyte till Dante i skötväskan!). Hem med övertrött bebis och lätt kräkdoftande make. Upp och byta - ja, en bajsblöja till! Inget märkvärdigt med det i och för sig, det händer ju några gånger om dagen, men just den här var förstås av kladdigare sorten och kletade av sig på Dantes kläder och handduk. Allt medan min arm fortfarande värkte av och till och helst ville slippa lyfta och hålla fast sprallig bebis.
Nattningen gick tack och lov snabbt, och Dante däckade medan han ammades. Själv kunde jag nog däckat i soffan. Nu tänker jag snart däcka i sängen.
Glad påsk, hörni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar