Halvårsbokslut

Ah, ännu en svensk midsommar. Regn, åska och hagel. Som tur var klarnade det upp tillräckligt för att vi skulle kunna få dansa runt midsommarstången (konstigt, tyckte Dante, han var nog lite för trött för att verkligen uppskatta det, han som älskar musik och dans annars). Sedan åt vi en mumsig sommartårta i regnet (nåja, i visst skydd av ett träd). På kvällen grillades det hos grannar till ett par goda vänner till mig. Dante var i farten hela kvällen och somnade först under bilresan hem vid halv elva-snåret. Han vaknade inte ens när jag tog av honom ytterkläderna och bar upp och lade honom i sängen. Sammantaget en trevlig midsommar, förutom regnet.

Idag för ett år sedan regnade det också. Det var midsommaraftonen det året. Jag såg regnet genom fönsterrutan på förlossningen på Östra och sade att äsch, i det här vädret kan man lika gärna föda barn istället. Klockan fem låg det lilla knytet på min mage, det lilla knyte som idag röjer runt och leker med duschslangen, stoppar ner fingrarna för att plaska i toaletten, äter jord och är världens största charmtroll.

Igår var det ju även sommarsolståndet, den dag då året vänder för att påbörja sin avtagande halva. Jag brände en del mental skit jag vill bli av med och spolade ner askan i toaletten där skiten hör hemma ("urban witchcraft" antar jag att man kan kalla just den biten), och planterade trevliga saker jag vill ska växa istället. Jag känner att mitt liv ett tag har präglats av passivitet. Det är inte det att jag inte har tid att göra roliga och utvecklande saker som att skriva, läsa, träna och så vidare, utan att jag har varit för trött för att orka ta några initiativ till det. Och då blir jag sittande vid datorn i timmar och surfar runt på olika forum, läser Aftonbladet, "fönstershoppar" på nätet (jodå, det går det med), inte särskilt kreativt något av det. Nu har den värsta tröttheten släppt sitt grepp, men handlingsförlamningen sitter kvar. Jag vill få ett slut på det nu. Börja skriva, läsa böcker istället för att glo på TV, se till att få ett jobb, röra på mig mer.

Faran med passiviteten är att alla projekt blir så stora. Ta den där novellen, till exempel. Jag har en novell jag ska redigera för Catahyas nästa novellantologi. Det är ingen lång novell, men den kräver en del arbete för att bli bra. Samtidigt, det krävs inte så hemskt många timmar för att ordna det där. Två-tre kvällar, högst, och då inte ens hela kvällarna. Men i mitt skrivotränade huvud blir det ett jätteprojekt, jag tänker att jag borde göra det, men orkar inte ens börja, trots att det kanske räcker med att jag börjar med att lägga en kvart för att läsa igenom den. Och så har det varit med mycket nu. Jag tänker "jag borde..." och sedan "men jag orkar inte nu".

Det är sådant jag vill ändra på. Det kommande halvåret ska präglas av handlingskraft, inte passivitet. Så må det ske!