söndag 19 oktober 2008

Det är min tur nu

Som flera av er vet, så jobbade jag tidigare i en klädaffär. Där hände det lite då och då att man, medan man uppenbart stod och hjälpte en kund, blev avbruten och tillfrågad av en annan kund: "Har du den här i storlek fyrtio?" "Finns den här i andra färger?" "Vad är det för material i de här tröjorna?"

Ingen ursäkt, inget inväntande på sin tur. Bara ett i mina ögon rätt så hänsynslöst antagande att de hade rätt att tränga sig före, att jag som butiksanställd kunde serva två kunder samtidigt. Vilket man kan, ska jag kanske tillägga - men det är betydligt mer stressande för säljaren. Dessutom var det här inte den sortens butik som var fylld av kunder från morgon till kväll, i regel var det ganska lugnt. Och allt som oftast blev den första kunden undfallande artig av den där "världen finns till för mig"-attityden och föreslog genast att jag skulle hjälpa kund nummer två "så länge".

Jag brukade artigt men bestämt be kund nummer två att vänta lite, så skulle jag hjälpa henne så snart jag kunde. De flesta accepterade detta, men en och annan envisades, till min irritation.

Givetvis händer det här mig som kund ibland också. Senast idag, på Ica. Medan kassören stämplade in mina grejer, höll mannen bakom mig ett ett sexpack öl och frågade, till synes utan att ens ha lagt märke till att kassören var upptagen, om det var de här som var billiga nu. Kassören blev för ett ögonblick förvirrad, trodde han syftade på någon av mina varor, kanske tänkte att vi var i sällskap eftersom han så tydligt verkade tro att det var hans tur. Sedan svarade hon snällt på hans frågor medan hon tog betalt av mig.

Jag hade en sådan lust att luta mig fram och som i förtroende berätta för henne att det är helt okej att be en kund vänta. Det är okej att markera för kunden att hon inte ska behöva göra två saker samtidigt, vilket är stressande för henne och oartigt mot mig, den första kunden.

Jag gjorde inte det. Hade mannen bakom mig varit utom hörhåll, kanske. Nu suckade jag bara inombords och undrade varför en del människor tror att de alltid har rätt att gå före andra.

1 kommentar:

Emeles sa...

Det VÄRSTA med den typen av män(iskor) är att de blir så vansinnigt FÖRORÄTTADE om man råkar säga att de faktiskt får lugna ner sig en smula. Och sålunda får MIG att känna mig som den mest småaktiga petimetertypen i hela galaxen...