Idag har träningsvärken slagit till, den som kommer när man just börjat ett butiksjobb, eller annat jobb där man står hela dagarna och lyfter mycket. Idag jobbade jag dessutom heldag för första gången, så att jag är extra ledbruten just idag är knappast överraskande. Mina fötter surrar, mina vader är stela, jag har träningsvärk i lårmusklerna, armarna, ryggen, handlederna, händerna. Nu är jag ledig i två långa dagar - HELG! Jag har nästan glömt bort hur det känns, att det finns, inte bara är två dagar som alla andra fast med den lilla fördelen att folk jag känner också är lediga.
Annars är det två saker som har upprört mig i nyhetsflödet de senaste dagarna. Värst är väl den s.k. "pepparincidenten". Vad har de för pedagogisk syn på barn på den förskolan, undrar jag (det var dessutom en Montessori-förskola, det är åtminstone något som jag förknippar med en pedagogik som tar stor hänsyn till barnet - inte kränker det). Och värst av allt, barnets föräldrar var alltså inte de som drev saken vidare. De visste om att lärarna kunde ta till något sådant, och tyckte tydligen det var okej.
Jag lider med alla barn som växer upp i familjer där kränkningar är okej. Jag tycker Lars H Gustafsson formulerade det bra: "Jag brukar ha som tumregel att det jag kan göra mot en vuxen arbetskamrat är okej att göra mot ett skolbarn." Så oerhört självklart egentligen. Barn är lika mycket medmänniskor som vuxna.
Den andra saken som upprör mig är att det här med amning och alkohol som valsat runt en del i media på sistone. Hela problematiken är felinriktad: problemet är inte om en ammande mamma tar sig ett glas vin då och då. Problemet är föräldrar som är onyktra när de ska ta hand om småbarn - oavsett om de ammar eller ej. Även om mamman dricker sig kraftigt berusad blir alkoholmängden i mjölken mycket liten, och vid måttlig alkoholkonsumtion finns idag inget som tyder på att just det skulle vara farligt för barnet. Däremot bör en onykter person inte handskas med små bebisar, av flera orsaker.
Varför fortsätter då barnmorskor att ge just ammande mammor rådet att inte dricka alls? Varför skriver medierna ingenting om huruvida samma råd ges till nyblivna pappor, och mammor som inte ammar utan ger ersättning istället? Varför ligger fokus på amningen, när amningen i sig inte har ett skit med saken att göra? Varför finns det alltid folk som bara tycks vilja påpeka vilka problem det finns med amningen - inte nog med att man kan få mjölkstockning och såriga bröstvårtor, är så "uppbunden", är en bakåtsträvare som inte vill dela föräldraledigheten lika, måste vakna flera gånger per natt för att nattamma (som om man får sova hela natten bara för att man slutat amma, ha ha ha), man får inte ens ta sig ett glas vin till maten någon gång emellanåt.
På Arbetsförmedlingen dit jag går ibland nu för tiden sitter det en skylt där en massa egenskaper står uppräknade i två spalter - en negativ och en positiv. I den negativa kan det till exempel stå "dumdristig", men på positiva sidan står det "modig". Och så vidare. Lite den känslan får jag ibland när det pratas och skrivs om amning - förutom enstaka rapporter av typen "ditt barn blir smartare om du ammar" - är att fokus ligger på den negativa sidan. Som att man blir "uppbunden" av att amma. Varför inte istället påtala att amningen gör att man har en ypperlig anledning att sitta och ta det lugnt i soffan? Negativt: Det är jobbigt att vakna på natten för att amma. Positivt: Vad skönt att man kan amma när bebisen vaknar på natten, bebisen somnar oftast om snabbt, och det gör mamman också pga hormonerna. Negativt: Antingen får du avstå från alkoholen, eller så får du sluta amma. Positivt: Om du ammar eller ej har ingen betydelse för din eventuella alkoholkonsumtion. Att vara måttlig med alkohol är ett råd som gäller alla spädbarnsföräldrar, så du kan lika gärna amma vidare om du vill.
Dagens länk går till Amningsbloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar