Så har jag begått vab-premiär. Vård Av Barn, för er som inte själva befinner er i småbarnsträsket. Dantes snorighet eskalerade inatt med skrikattack och förmodligen lite feber. I morse var han snorig och grinig värre, så jag beslutade att han skulle vara hemma idag, något jag sedan var väldigt glad för - han var jättetrött hela förmiddagen och sov sedan nästan två och en halv timme på eftermiddagen (jämfört med ca en timme i vanliga fall). Nu ikväll däckade han mer eller mindre så fort vi släckte ljuset, en dryg halvtimme tidigare än normalt.
Samtidigt kändes det nästan som att jag skolkade från jobbet. Jag var ju frisk och på benen, och led dessutom av dåligt samvete eftersom jag ju vet hur mycket de förmodligen hade att göra på jobbet. Det kändes lite som att lämna mina kollegor i sticket, samtidigt som jag ju vet att det är så här det är att ha småbarn, och det vet de också.
Men ändå. Luther sitter där på axeln och trilskas ibland. Dumma Luther.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar