För jag har klarat mitt mål för månaden, att skriva 7500 ord eller i snitt 200 ord per dag (om ni räknar på det ser ni att det inte stämmer, men den här månaden räknade jag från det att jag kom hem från Florida i slutet av juni, så den fick således 39 dagar i min plan). Det har varit många dagar jag har hoppat över att skriva, och andra dagar har jag skrivit mer, men jag slutade faktiskt på 7859 ord och ett snitt på 202 ord per dag!
Själva berättelsen har tampats med en lång uppstart - det känns verkligen att det är ett första utkast jag jobbar med. Historien är långt ifrån klar, och jag kommer hela tiden på nya saker, som miljöer jag borde beskriva tydligare eller egenskaper hos huvudpersonerna som jag inte hade tänkt mig men som jag nu måste visa på bra sätt. För att sätta lite fart tror jag att jag ska låta min kvinnliga HP få sin bortsprungna lillasyster på halsen lite tidigare, och min manliga HP bli jagad av maffian (vilket jag inte hade tänkt mig från början, men så råkade han gå och ta död på en maffiasnubbe, och sådant kan ju inte gå ohämnat). Dessvärre var det ju meningen att tjejen skulle hjälpa killen med en sak, men det visade sig att hon inte alls hade lust med det. Så nu får vi se vad som händer. Som ni märker börjar huvudpersonerna leva sitt eget liv nu, och det är ett gott tecken. Det betyder att jag verkligen har börjat engagera mig i berättelsen, något som har tagit ett litet tag.
Det kanske låter konstigt att börja skriva en bok som inte till hundra procent engagerar en, men faktum är att jag har hållit på med "Utredar"-historien så länge, den har funnits hos mig i många år nu, att jag inte riktigt visste hur det skulle kännas att skriva något nytt när jag börja spåna ur mig "Skymningstid"-historien inför NaNoWriMo i höstas. Men det kändes som om intrigen i "Skymningstid" skulle hålla och karaktärerna var vettiga att jobba med, så jag körde på. Och nu börjar den som sagt leva för mig, historien, karaktärerna, miljön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar