Apropå att en bebis i min bekantskapskrets just nu får akupunktur mot kolik började jag bläddra i min gamla akupressur-pärm. Jag gick en kurs i "akupressur för husbehov" för flera år sedan, och har såklart glömt bort nästan allt. Igår gläntade jag på den stängda dörren.
Varför slutade jag med det här? frågade jag mig. Massor av praktisk information om punkter vid förkylning, matsmältningsbesvär, mensvärk och andra små vardagliga åkommor. Ansiktsmassage, övningar för att hålla igång cirkulationen i axlar och rygg, sådana saker. Sådana där bra saker jag vet får mig att må bättre, ha mindre ont, bli gladare.
Naturligtvis är det så med mycket - man vet vad man egentligen mår bra av, men lyckas inte lägga ner tid och energi på att göra de förändringarna, eller lägga in de där små stunderna varje dag som skulle få en att må bättre. Det handlar om motivation, tror jag, men också minsta motståndets lag - om något kräver en ansträngning har man en tendens att låta bli. Även om den lilla ansträngningen i nuet skulle göra livet lättare på det stora hela i framtiden. Dumsnålhet ur ett hälsoperspektiv, kanske. Jag beskyller ingen annan, jag är lika dumsnål som någon annan i det läget.
Men jag ska nog banne mig plocka upp den där pärmen lite oftare. Göra den där ansiktsmassagen, trycka på rätt punkter när jag känner förkylningen vara på väg. En liten ansträngning som gör livet lite lättare i det långa loppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar