Jag har slutat jobba nu. Två månader innan beräknad förlossning. Det är skönt. Jag ser det lite som den semester jag aldrig fick i somras. Dante går på dagis lite grann, och jag hinner varva ner. Eller det är tanken i alla fall. Av erfarenhet vet jag ju att trots att man tycker sig att eoner av fritid, så slutar det ändå med att man fyller den till bredden och lite till, och efteråt kan man inte riktigt komma på vad man har gjort som tog sådan tid, men all den där vilan och de lata dagarna man såg framför sig, de blev liksom aldrig av.
Jag får sikta på nedvarvning i mikroformat istället. Som nu, att bara sätta sig med en kopp te och ett shortbread finger (mums!) en liten stund, i ett hus som är tyst förutom knattrandet från mitt eget tangentbord.
Solen skiner idag. Det betyder dags att passa på att höstfixa i trädgården! Jag varken hinnerm, orkar eller kan göra allt på en dag, så dagens plan är att gräva upp den känsliga rosmarinen innan frosten och slänga alla vissnade ettåriga kryddväxter. Kanske ta in lite av krassen och sätta i en vas innan den blommat ut. Imorgon blir det nog en shoppingrunda i trädgårdens tecken. Jag har ju inte köpt några lökar i år! Jag tror det är dags för tulpaner till våren - bara inte haren mumsar i sig dem.
Fast nåja. Harar ska också leva och få lite godis ibland. Det finns värre öden för tulpaner än att bli harmat. (Det gör det väl?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar