Mitt i natten

Klockan är någonstans mellan 4 och 5 på morgonen. Jag sitter i sängen och ammar Stella. I den smala sängen har även Dante klättrat upp och lagt sig tvärs över mina ben. Det är trångt, tungt och rätt så obekvämt. Jag behöver snyta mig (men mina händer är upptagna), jag är sömnig och börjar till råga på allt bli hungrig efter att ha varit vaken och ammat i närmare en timme.

Ändå är det rätt mysigt på något sätt. Och man känner sig onekligen älskad och populär när Man har två ungar som inget hellre vill än sova nära, nära en på natten.