Jag har en Plan

Och så är jag där igen. Funderar på hur i sjuttsingen jag ska få tid att skriva. Nu har jag ju tillämpat "några minuter"-regeln i ett par månader, några minuter här, några där, skriv vad som helst bara jag skriver. Vilket har funkat så till vida att jag håller igång, har en sorts "grundkondition" så att säga. Trots allt är jag ju föräldraledig.

Nackdelen är att några minuter är och där gör att jag tappar perspektivet på romanprojektet. Jag glömmer bort detaljer. Jag måste dubbelkolla allt hela tiden, vilket jag inte orkar/hinner, vilket gör att jag skjuter stora, viktiga händelseförlopp och avgöranden på en obestämd framtid och förlorar mig i detaljer som kanske visserligen gör sig i helheten men inte direkt för berättelsen framåt (och förmodligen kommer att ryka i första redigeringen i vilket fall som helst). Och ju längre uppehåll desto svårare att komma igång.

Dessutom kan jag inte låta bli att tänka på att Stella är fyra månader om några dagar, och det finns mammor som börjar jobba så tidigt. Förvisso kanske de inte helammar, men jag har å andra sidan fördelen att vara hemma när jag skriver och kan därför ta amningspauser! (Mammor har faktiskt rätt till amningspauser i arbetet enligt svensk lag, visste ni det? Jag har alltid undrat i hur många yrken det funkar i praktiken. Inte som butiksanställd, i alla fall, det har jag svårt att se!)

Jag har diskuterat med min man, och har börjat dra upp riktlinjerna för en plan. Vi ska dela upp dagen, har vi sagt. När han är hemma - för då är han ju ledig, vilket är en lyx jag vill utnyttja bättre - tar han barnen ett par timmar, och sedan tar jag barnen ett par timmar. Så att vi hinner göra lite annat: träna, sova, skriva (i mitt fall), golfa (i hans fall). Vad vi nu vill. Och jag tror att en eller två timmars sammanhängande skrivtid några gånger i veckan, två veckor i månaden, kommer att kicka igång mig igen. Mer än så begär jag inte. Jag är ju trots allt föräldraledig fortfarande.