onsdag 2 mars 2011

Konsten att få hjälp

Det här tycker jag är skandal: Göteborg är med svenska mått mätt en storstad. Enligt Sahlgrenska Universitetssjukhusets hemsida sker här i snitt 30 förlossningar per dag. Det blir drygt 1000 barn om året. Enligt Socialstyrelsens statistik ammades 2008 85% av alla nyfödda barn. Man får anta att amningen inte går smärtfritt från början hos många av dessa mor-barn-par.

Amningsmottagningen i Göteborg är hart när omöjlig att komma fram till på telefon (det tog mig tre dagars upprepade försök att lyckas). Den har öppet tre dagar i veckan. Övrig tid hänvisas till BVC, vars amningskompetens närmast kan beskrivas som godtycklig - en del sköterskor kan mycket, andra mindre (eller betydligt mindre, med tanke på en del av de råd jag har hört att folk har fått från sina BVC-sköterskor), eller till Amningshjälpen, vars hjälpmammor är extremt kunniga men inte får ge medicinsk rådgivning.

Tre. Dagar. I. Veckan.

Inte så konstigt kanske att det ammas mindre och mindre? Det är nog många, många därute som lagt ner sin amning - inte för att de gjort ett fritt val, utan för att de inte fick den hjälp de hade kunnat få. Det är rent ut sagt för jävligt, tycker jag.

Låt mig klargöra: Om man av olika anledningar väljer bort amningen - fine. Utmärkt. Jag är säker på att de mammor som gör så har goda skäl och förmodligen är nöjda med sina beslut, och det är inte precis frågan om liv eller död för ungarna här i Sverige. Jag är absolut för det fria, informerade valet. Personligen skulle jag aldrig välja bort amningen, jag älskar att amma och tycker det är grymt praktiskt, men alla tycker inte lika. Men att vilja amma och "inte kunna" pga dålig eller obefintlig rådgivning - det kan vara en tragedi för den enskilda mamman. En förbannat onödig tragedi.

Inga kommentarer: