Jag har uppfyllt en författarkliché idag: jag har suttit och skrivit på ett café i stan. Och jag börjar till fullo förstå tjusningen med detta.
För det första, man får vara ifred. Inga barn som vill ha uppmärksamhet. Ingen man som avbryter.
För det andra, det finns inte så mycket annat att göra. Det är jag, kaffet och datorn.
Kaffet, ja. Det är tredje orsaken. Visst finns det kaffe hemma också, gott kaffe. Men här slipper jag göra den själv och slipper duka undan och ställa koppen i diskmaskinen.
Och för det fjärde, det är något väldigt mysigt och inspirerande med bakgrundssorlet, känslan av att vara mitt i smeten men ändå för sig själv. Man kan smygspana och tjuvlyssna, eller skärma av totalt.
Som bonus kan man leka att man är J. K. Rowling i färd med att producera en framtida dundersuccé.
1 kommentar:
Tror jag skall testa det där med att gå iväg till något café eller någon annan mer neutral plats. jag blir fruktansvärt distraherad när jag är hemma. Det finns så mycket annat som pockar på uppmärksamhet!
Skicka en kommentar