Det är faktiskt tack vare pappa jag upptäckte fantasy. Det började nämligen med Narniaböckerna, C. S. Lewis klassiska serie där brittiska barn färdas genom diverse portaler till en annan värld full av äventyr (och, insåg jag många, många år senare, kristen symbolik - men det är en annan diskussion. Och jag tror inte pappa tänkte i de banorna heller.) Vi började i fel ände, med den sista boken i serien. Pappa läste den högt för mig om kvällarna, jag minns att jag låg på hans arm och ville att han skulle läsa trots att jag var i sjuårsåldern och kunde både läsa och skriva.
Sedan läste jag de andra böckerna i serien. Många gånger. Jag hängde på biblioteket och upptäckte böcker av författare som Susan Cooper, Meredith Ann Pierce, Diana Wynne Jones, Alexander Lloyd. Mycket brittiskt som ni märker. Men också mycket svenska folksagor. Min favoritsaga var och förblev "Prins Hatt under jorden" en analys av den är nästan värt ett eget blogginlägg. Jag läste förstås andra böcker också, men jag föredrog alltid de böcker vars baksidestexter lovade historier om en annan verklighet än vår. Varför? Det kan jag inte svara på. Det har alltid tilltalat mig mer. Det sagoaktiga. Det magiska. Andra tider, andra världar.
Tolkien, då? Börjar inte alla fantasyälskare läsa Tolkien? Och de där författarna som skriver jättelånga serier om bondpojkar som hittar magiska artefakter, reser artonhundra mil med ett Sällskap bestående av en riddare, en alv, en dvärg och en tjuv och sedan upptäcker att de i själva verket är Den Rättmätige Konungen?
Jo, naturligtvis hittade jag till Tolkien också, även om jag aldrig blivit särskilt insnöad just på hans böcker. Och Eddings, som väl får anses vara typexemplet på en av de där fantasyförfattarna som gett genren ett rykte som full av schabloner och klichéer - ja, jag har läst honom också. Två böcker. I vuxen ålder. Bara för att. (De var urusla, kan jag meddela.)
Jag hade förmodligen hittat till fantasyn också utan pappas högläsningsstunder. Men som det nu är så blev just det startskottet för kärleken till litteratur som handlar om det som går utöver vår värld. Tack, pappa!
Fem fantasytips:
1. Böckerna om Övärlden av Ursula Le Guin. De tre första är lite enklare ungdomsböcker, men sedan fördjupas berättelsen och blir mer nyanserad i de senare böckerna.
2. Det levande slottet av Diana Wynne Jones. Nyligen bortgångna Jones var en av den engelskspråkiga världens roligaste författare.
3. Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke. Jane Austen möter engelsk folklore, typ. Språkligt elegant och mycket underhållande.
4. American gods av Neil Gaiman (jag vet faktiskt inte om den är översatt. Mycket bra fantasy är inte det, tyvärr). Gaiman är väl nestorn inom den undergenre som brukar kallas urban fantasy.
5. Slutligen, för den som verkligen vill ha något att bita i: A Song of Ice and Fire av George R. R. Martin. Filmatiseringen av första boken, A Game of Thrones, har varit framgångsrik nog för att en andra säsong ska planeras, och del fem i serien kommer äntligen, efter flera års tomrum, ut nu i juli. Det är blodigt, mörkt, skitigt, ganska slabbigt och deprimerande och omkring åttahundra personer att hålla reda på (det här är böcker som inte bara har en lista på karaktärer, det är en tjock bilaga...). Men bra är det.
Jag skulle utan problem kunna rabbla upp tio bra böcker till, men jag nöjer mig så här idag.
5 kommentarer:
Haha. Jag började också med Narnia, fast Min morbror trollkarlen. Eller tekniskt sett var väl Bröderna Lejonhjärta först, för det är ju fantasy. Jag älskade också Prins Hatt under jorden och har fortfarande kvar den barnboken och jag älskade Meredith Ann Pierce böcker. Lånade Flickan som älskade vildrenens son på biblioteket och så var det kört. Är idag stolt ägare av den och Darkangel-trilogin och Firebringer-trilogin. ;)
Sedan har jag inte läst så mycket fantasy. Eddings fastnade jag inte för. Tolkien gjorde mig uttråkad. Läste serien om Aurian av Maggie Furey, men den var inte lika bra i vuxen ålder. Älskade den som tonåring.
Jo, just det. Var helt frälst av Den oändliga historien, som jag läste på mellanstadiet.
Usch vad dålig jag är på att läsa egentligen. Skäms.
Mycket bra boktips! De två första har jag inte läst, så det ska jag göra. American Gods finns för övrigt i svensk översättning.
Jag tror det var Astrid Lindgrens böcker (Ronja, Mio, Bröderna Lejonhjärta)som först väckte min kärlek till fantasy, men det tog fart på allvar när jag läste Eddings på högstadiet. Då tyckte jag om dem, och kan se tillbaka på dem med en nostalgisk värme även om jag numera vet att de är skräp.
Skulle gärna läsa en analys av Prins Hatt under jorden eftersom jag inte har läst den!
Ett boktips jag kan lägga till din lista om du inte redan har läst dem är Farseer-trilogin av Robin Hobb. Underbart välskrivet och originellt!
audhumble: Jo, Astrid Lindgrens mer fantasybetonade verk hamnade förstås också tidigt på min läslista. Hur kunde jag glömma dem?
Lisa: Farseer finns i bokhyllan :) Och jag tror att jag uppfattat Eddings väldigt annorlunda om jag hade läst honom på mellan/högstadiet, innan jag läst så mycket annan fantasy... Många jag känner verkar ha hittat till fantasyn via hans böcker, så något bra har han uppenbarligen tillfört! :)
Det tog ett tag innan jag läste Tolkien och Eddings också, och jag fastnade inte heller för någon av dem.
Jag började med Le Guin, Cooper och Pierce och snöade sedan in ordentligt med Jordan, vilket känns väldigt komiskt så här i efterhand.
Jag läste ganska mycket Tolkien ett tag, men efter att ha tillbringat en efterfest på Chalmers med att lyssna på en kille som räknade upp varenda jäkla släktträd i hela Midgård på fyllan insåg jag hur illa det kan bli och lade ner. ;)
Skicka en kommentar