Tio minuter om dagen.
Just nu är det min ambition med skrivandet. Nej, tio minuter är inte mycket. Det går alltid att klämma in tio minuter någonstans. Åtminstone i teorin. Ganska många kvällar ter sig sängen mycket mer lockande. Jag tänker att jag borde ha tagit de där tio minuterna tidigare på kvällen, eller på dagen när jag faktiskt hade möjligheten, men nu är klockan för mycket och jag orkar inte.
En disciplinfråga.
Faktum är att tio minuter ganska ofta blir tjugo eller trettio när jag väl satt igång, förutsatt att jag inte blir avbruten. Andra gånger blir det bara fem, för att ett barn vaknar eller tröttnar på att vara på golvet eller vill ha hjälp att gå på toaletten eller något annat. Jag brukar ge mig själv pluspoäng för att jag försökt åtminstone.
Tio minuter om dagen, för att hålla skrivarmusklerna igång, för att hålla historien igång, för att känna att jag skriver aktivt. Men tio minuter hinner man inte så mycket på, och i mina dystra stunder tänker jag att den där romanen aldrig kommer att bli klar (för att inte tala om alla de andra romanerna i olika stadier från nästan färdigställt till idéskisser som ligger på hårddisken och väntar). Och på novellfronten blir det magert av samma anledning.
Då får man gaska upp sig. Undvika att räkna på exakt hur många tiominuterspass en roman behöver (för att slippa inse att det kommer att ta tio år till), tänka att tio minuter fortfarande är mer är noll minuter.
2 kommentarer:
Klart du kommer att bli klar! Allt har sin tid. Jag blev inspirerad av din "tiominutersplan" och ska ta mina tio minuter om dan till att sjunga. Måste göras när N är vaken dock. Litet knixigt. Men ska nog gå att få till. Åtminstone nu när J har semester :-)
Det går, det är jag övertygad om. Mina föräldrar lyckades på något vänster hålla sina musikerkarriärer igång när jag var liten, de måste ju rimligtvis övat ett par timmar om dagen då med. Fråga mig inte hur de löste det, men uppenbarligen gick det!
Skicka en kommentar