Ju mer jag skriver desto mer kommer jag på att ändra. Jag har just skrivit om synopsisen för slutet en gång till.
Det är inte brist på planering som är felet. Eller jo, kanske, på sätt och vis, men det som händer medan jag skriver är att jag hela tiden kommer på nya saker som måste stämma, eller som inte hänger ihop, eller som bara inte blev bra, eller logiskt, eller tillräckligt spännande, eller så är det något annat fel. Och - detta kan ju ha med bristande rutin att göra - det är hela tiden saker jag inte kunde ha förutsett när jag gjorde den första synopsisen, den som är ändrad hundra gånger.
Jag förmodar att det finns en anledning till att jag skrivit så mycket som aldrig blivit färdigt. När man håller på och snubblar runt på målsnöret är det väldigt lätt att tröttna och istället kasta sig över något nytt projekt. Ett nytt vackert projekt som hägrar, fritt från logiska falluckor och där man inte trasslat in sig i femtio olika idéer som inte hänger ihop. Nästa gång, tänker jag, nästa gång ska jag göra ett ordentligt förarbete. Kanske enligt den där metoden jag läste om och som verkade så vettig. Och jag ska vara jättenoga med att verkligen ha ordning på alla anteckningar, och skriva en timme om dagen, och verkligen se till att få ur mig ett grovmanus utan att fastna i detaljer, och ...
Listan fortsätter på allt bra jag ska göra nästa gång. Med det nya, fina projektet.
Även "Skymningstid" var ett nytt, vackert projekt en gång i tiden. Just nu kämpar jag hårt för att hålla det i minnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar