Det går trögt med skrivandet, och det beror inte bara på att det är sommar (jag har ingen arbetsdisciplin på somrarna, vilket jag ohämmat hävdar beror på att sommartid är den lekfulla, impulsiva, ostädade Eldens tid enligt den kinesiska elementläran). Det beror inte heller enbart på att vi fortfarande inte kommit i ordning i nya huset och har haft jättemycket att göra med att exempelvis beställa ett badrum (hur många företag finns det som tillverkar badrumsinredning? Svar: alldeles för många!). Inte ens det faktum att jag två veckor varje månad är ensam med en fyraåring och en bebis är helt och hållet anledningen.
Nej, en stor anledning är att det tagit oss tre månader från flytten innan vi installerade den stationära datorn. Christian har ju sin laptop och jag har min mini-PC, och det räcker väldigt långt. Det är bara det att på den stationära datorn finns Writer's Café. Writer's Café är ett program, ett planerings- och struktureringsverktyg för författare, som jag köpte för några år sdan och använde mycket till min förra roman. (Jag skriver "förra" eftersom jag inte arbetar med den just nu, men egentligen är den inte färdig, den har genomgått en första redigering och testläsning och väntar nu på uppryckning, delvis omstrukturering och omskrivning. Jag kom av mig medan den var ute på testläsning och började med "Skymningstid" istället.) Jag har använt det lite till "Skymningstid" också, framför allt till att göra en tidslinje, med alla scener och hur de sker i förhållande till varandra rent kronologiskt. Post-it-lappar, fast på datorn, alltså.
Nu är det lite svårt att avgöra vad som är hönan och ägget i skrivtrögheten - ju mer man skriver desto lättare är det, för då är hela berättelsen aktuell i mitt huvud, jag kommer ihåg vad som sades i förra kapitlet, ifall person A vet vad person B hade för sig när han jobbade åt person C, och så vidare. Skriver man bara några minuter åt gången några gånger i veckan hinner man glömma allt sådant där och måste slå upp i sina anteckningar, i synopsisen - och stämma av med tidslinjen. Där jag skriver nu har Miguel, en av huvudpersonerna, råkat i en sorts fångenskap, medan Gro och Arkas, de andra huvudpersonerna, just anlänt till en by inte långt därifrån av helt andra orsaker. Eftersom de naturligtvis blir inblandade i Miguels förehavanden måste kronologin stämma, och jag har det inte i huvudet.
Dessutom börjar jag känna att eftersom jag ändå aldrig skriver på den stationära datorn längre så är det bättre att jag faktiskt lägger ut hela tidslinjen "analogt" istället. Post-it-lappar på riktigt, alltså. Nu gäller det bara att mina älskade små vilddjur somnar någorlunda i tid ikväll så att jag kan sätta mig och fixa detta. För det är inte helt lätt att göra det med trötta, klängiga barn runt fötterna. Försök skriva någonting på en dator med en ammande åttamånaders bebis i famnen - jag kan, för den som inte ammat en åttamånaders bebis, upplysa om att De Ligger Inte Stilla. Stella snurrar, sparkar, viftar, släpper och ser sig omkring, försöker ta musen, slår på datorn, klättrar runt lite (utan att släppa taget)... ni fattar.
Så. Det var veckans undanflykt.
(För övrigt är jag lite impand av mig själv som lyckades skriva det här medan ungarna härjade runt som värst. Många avbrott blev det! Nu ska jag kolla vad Stella rivit ur bokhyllan, och se till att Dante har spolat i toan efter sig...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar