Regn, regn, regn. Är det bara jag eller har det regnat ovanligt mycket i sommar? Eller beror det på att vi flyttat från en platt ö - Hisingen - till ett berg några mil in i landet? Idag har regnet vräkt ner, igen, det är Hollywood-varning på det.
Allt detta regn får mig att vilja arbeta. Jag längtar efter att jobba! Inte så mycket brödjobbet (även om det onekligen ska bli skönt att komma ut lite ur föräldraledighetsbubblan några timmar i september) som skrivandet, så klart. Jag drömmer om att få några timmar för mig själv, dagtid, då jag kan försjunka i min värld och arbeta, arbeta, arbeta för att få "Skymningstid" färdig. Rensa hjärnan med att skriva någon novell emellanåt. Arbeta med andra idéer jag har som kanske kan inbringa lite lön om jag lyckas sälja in dem på rätt ställe.
Förstå mig rätt. Jag älskar mina barn, men att vara föräldraledig är egentligen inte min grej. Trots det ska jag vara mer eller mindre ledig, med bara kortare avbrott för jobb, till augusti nästa år. Det är en lång historia, men huvudanledningarna är att vi inte vill sätta Stella på dagis redan i januari, samt att norska idiotregler gör det omöjligt för Christian att ta ut föräldraledighet. Ett sidospår, detta. Men det är ironiskt att jag, som klättrade på väggarna efter ett år hemma med Dante, som var fast besluten att vara hemma kortare den här gången, kommer att vara hemma ännu längre istället.
För att jag inte ska klättra på väggarna alltför mycket den här gången har jag och Christian kommit överens om att dela upp dagarna när han är hemma lite, så att jag kan få ett par timmar skrivtid åtminstone några gånger i veckan (och han kan få göra sitt). Den överenskommelsen ska hållas, kan jag lova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar