Pausen: Jodå. Det har gått alldeles utmärkt. Jag har spelat en del Angry Birds på telefonen istället, men inte så att det på något sätt tagit över. Igår gick jag igenom de flesta av de bloggar jag följer, med utgångspunkten att jag faktiskt inte behöver läsa vartenda inlägg, men jag har tänkt låta bli resten av veckan. Nästa vecka är nog tiden mogen att återvända till den sociala sfären. Under kontrollerade former.
Skrivandet: Det har varit lite stiltje de senaste dagarna, men tidigare i veckan fick jag loss relativt mycket tid (en hel timme vid ett par tillfällen, det ni!) och arbetar mig just nu sakta med säkert genom upplösningen av "Skymningstid".
Läsandet: "A Dance with Dragons", femte delen i G R R Martins episka fantasyserie "A Song of Ice and Fire" är tjock. Jättetjock. Jag är på sidan 228, av drygt 1000. Men den är bra. Hemsk, ganska äcklig, brutal, tragisk, men bra. Det enda som är lite tråkigt är att jag hade sett fram emot att få följa en av mina favoritkaraktärer, men hittills har hon inte haft ett enda kapitel. Istället är en av de tråkigaste karaktärerna, en sådan där som jag aldrig fattat riktigt varför det ska vara intressant att följa alls, med. (Och nej, jag tänker inte säga vilka det är. När det gäller den här serien är det en spoiler bara att avslöja vilka som fortfarande är i livet så här i femte boken.)
Trädgården: Höstrensningen är påbörjad med inte avslutad. Bara att gå igenom de eftersatta hallonsnåren och ta bort allt gammalt visset tar sin tid. De senaste dagarna har regnet vräkt ner, och så mycket trädgårdsentusiast att jag ger mig ut och röjer i ösregn är jag faktiskt inte.
Barnen: Dante älskar sitt nya dagis, hoppas det håller i sig! Stella är förkyld och kan nästan stå utan stöd i ett par sekunder.
Hårfärgen: Henna behöver några dagar på sig att oxidera till sin slutliga färg, så exakt hur rött det blir vet jag inte än. Jag är ju mörkhårig i grunden, så någon katastrof lär det inte bli, mitt problem är väl snarare ofta att det blir för lite färg.
Morgonens status: Stella vaknade kvart i sju och började klättra runt. Strax därpå kom Dante in och började klättra runt. Jag vände ryggen till och övertygade maken om att jag behövde en sista sovmorgon innan han åker imorgon. Kvart i åtta ringde min tandläkare för att påminna om att jag har besökstid nästa vecka. Kvart över åtta tyckte mannen att min sovmorgon var över och kom in med Stella. Han gick och lade sig istället, Stella ammade och somnade hon med. Jag åt frukost i lugn och ro (nåja, avbruten några gånger av Dante). Och fick rentav tid över att sitta och skriva det här. Bisarrt nog känns det som om jag har haft sovmorgon, på riktigt.
1 kommentar:
Man är inte så kräsen längre när det gäller sovmorgon och sådant. Jag tycker att jag har fått massor med egentid om sonen leker själv i en kvart eller följer med pappa ut på promenad i en halvtimme :)
Skicka en kommentar