Trädgårdslycka

Äntligen! Regnet höll sig borta, mannen var hemma, inget annat akut var inbokat. Ut i trädgården och rensa!

Bort med vissna blomstänglar, storvuxet ogräs. Bort med utblommade kungsljus (vilda, vackra men överallt där de helst inte ska vara), daggkåpa (en trevlig perenn men den växer ju i heeela trädgården eftersom den sprider sig väldigt duktigt) och malva (jag älskar malvor men inte mitt där man ska gå). Jag fick klippt ner häcken som kantar trappan från nedre delen av trädgården också, så trappan är numera synlig i nästan sin fulla bredd istället för halva (andra gången i år jag klipper den för övrigt). Lite nerklippning av utblommade astilbe och en rätt trist buske som ändå ska tas bort gjorde att en blommande Mozartros syntes bättre, små läckert klarrosa blommor med vitt i. Gången till parkeringen rensades någorlunda (malvor, som sagt, och daggkåpa), och så passade jag på att ta bort de där liljehistorierna som brer ut sig på eget bevåg och hotar att göra min älskade luktpion Philippe Rivoire vattensjukt och möglig. Det var naturligtvis en miss att plantera pionen så nära liljorna, men detta gjordes i våras, innan liljorna blommade. Deras stjälkar är förvillande lika gammal blast från lökväxter, så jag antog att det var något utblommat som snart skulle vissna ner. Inte växa sig dubbelt så högt, breda ut sig och nästan kväva stackars Philippe.

Trädgårdslandet ska fortfarande rensas, där tog kungsljusen över med råge under juli, vilket var väldigt vackert i någon vecka men inte så kul nu. Det dröjer nog ett par år innan jag får tid att faktiskt odla något där, så planen för nästa år är att helt enkelt försöka hålla det så rent så möjligt så att det inte växer igen totalt.

Blomstergården alias "Djungeln" domineras av en två meter hög och nästan lika omfångsrik bolltistel. Där har jag inte ens vågat tänka på att ge mig in än. Det är lite synd, för jag har en känsla av att det finns saker därinne som knappt syns bland allt det uppvuxna och delvis vissnade. Bland annat skymtar några gula blommor jag är nästan helt säker på är echinacea eller solhatt långt därinne. Trevligt, jag hade röd solhatt i min gamla trädgård och har funderat på att plantera ett gäng här.

Trots att det är så fruktansvärt mycket att göra är det en skön känsla att inse hur mycket man faktiskt hinner på ett par timmar. Det var underbart i trädgården idag. Solen sken, men inte för varmt, det var en frisk känsla i luften, lite höstlikt. Grannkatten kom förbi och sade hej, och lade sig sedan majestätiskt i närheten, den passiva sällskapligheten katter behärskar så väl.

Dessutom känner jag mig oerhört duktig efteråt. Eftersom jag även har hållit mitt löfte att undvika sociala medier, och till råga på allt äntligen gått igenom all barnkläder och sorterat dem efter storlek (så att jag faktiskt vet vad vi har och inte för kläder till Stella nu i höst) slår duktighetsbarometern i taket. Och eftersom jag vill gå och lägga mig nu så postr jag det här utan att läsa igenom det och rätta stavfelen.