Min pappa brukar förse mig med kulturtidskriften Voltaire. Jag, som annars mest läser mer eller mindre obskyra föreningstidningar, dagstidningar och ett och annat heminredningsmagasin får därmed chansen att känna mig grymt kulturell när jag ger mig i kast med någon av de mer ambitiösa artiklarna i denna sobert svartvita, läckert satta tidskrift. Senaste numret handlar om skrivande och inleds med en lång artikel om Kjell E. Genberg, Sveriges kanske mest produktive författare. Ingen finlitteratur här inte, Genberg har skrivit allt från porrnoveller till deckare i vilda västern-miljö, äventyrsromaner, ungdomsböcker, faktaböcker, you name it. 250 romaner och 600 noveller har han hasplat ur sig (och han erkänner villigt i artikeln att en hel del, särskilt i början, är ren skit). Han har skrivit på beställning, en brödskrivare kallas han i artikeln.
Nu kan man tycka vad man vill om den här typen av litteratur - jag har inte läst honom, men man får väl förmoda att han är en god berättare, och det kan man ju vara även om man inte pysslar med något språkligt finlir. Men artikeln är intressant för en aspirerande författare (som jag själv) eftersom den understryker att när det kommer till kritan så är den absolut viktigaste regeln, det bästa tipset, det man främst ska sträva efter, detta: "Ass in chair".
Genberg arbetade, när han var som mest produktiv, från klockan åtta på morgonen till klockan sex på kvällen, med bara ett par kortare avbrott på dagen. Ibland långt in på natten. "Ett gott sittfläsk är en författares bästa tillgång", säger han. "Därefter kommer förmågan att kunna stryka."
Han erkänner i och för sig att han ju kunnat fokusera på att skriva eftersom hans fru tagit hand om barn och marktjänst, och det är väl det som är många skrivande småbarnsföräldrars dilemma idag (inklusive mitt eget) - numera brukar inte ens respektive fungera som hushållerska utan ha ett eget arbete, och de flesta föräldrar, oavsett kön, brukar vilja ha del i sina barns uppfostran och liv. Men även om man inte kan sitta och skriva tio timmar om dagen eller mer, så är det inte dumt att i alla fall ha det där i bakhuvudet: få rumpan på stolen. Sätt fingrarna på tangenterna. Skriv.
1 kommentar:
Det är en bra påminnelse! Jag har börjat inse att i alla fall en del av anledningen till att jag kör fast i mina längre projekt är att det kräver mer arbete att hålla reda på en lång text och jag är lite lat...
Skicka en kommentar