Barnvaktsdags

Så blev det lite hastigt och lustigt dags att ha barnvakt riktigt länge första gången sedan Stella föddes.

Jag har ju varit iväg från henne några timmar i stöten förut, när jag jobbade tidigare under hösten, men då var hon ju med sin pappa. Och farmor är barnvakt flera gånger i veckan när Christian jobbar, både kortare pass på dagtid och en kväll i veckan när jag tränar yoga. Så att säga att det var första gången är väl en sanning med modifikation, men det var i alla fall första gången vi hade barnvakt för att jag och Christian skulle kunna ge oss iväg och hitta på saker, och första gången barnvakteriet sträckte sig från lunchtid och tills efter läggdags.

Facit: det har gått hur bra som helst. Stella äter ju ganska mycket mat numera, och till läggdags fick hon en flaska ersättning som hon slukade, så hon har nog kompenserat för den bröstmjölk som uteblivit. Hon har inte varit ledsen, förutom när farmor och faster åkte på utflykt till goda vänner och hon blev lite rädd för mannen i huset, men honkänner sig trygg med farmor så det var inget större problem. Hon har sovit på dagen, och hade precis somnat för kvällen när jag kom hem. (Däremot var Dante fortfarande uppe och kom inte i säng förrän klockan närmade sig halv tio, vilket är minst en timme senare än vanligt.)

Jag och Christian hade jättetrevligt, vi gick på trav med några av hans kollegor, förlorade en massa pengar och drog sedan (helt logiskt) vidare till casinot. Croupierer klarar nämligen inte av att gå ut utan att spela, har jag kommit fram till. Jag är ingen spelare själv, trav är kul och på casinot spelade jag lite pokerm, sedan fick jag barnabstinens, lämnade maken med förmaningen att se till att vinna tillbaka det vi förlorade på hästarna, och åkte hem.

Skönt att komma ut lite, skönt att komma hem. Och, misstänker jag, inatt kommer jag ha en väldigt tuttig liten skrutta som vill ligga nära, nära sin mamma. Men det är helt i sin ordning.