Lägg dessutom till att jag redan har en lång lista över saker som ska åtgärdas, och dessutom ett antal fotnötter genom hela dokumentet med annat som ska fixas, så inser ni att det här manuset är väldigt långt ifrån klart. För det är inte precis stavfel vi pratar om nu. En del saker är mindre och andra större, och en del är riktigt stora och kan göra att jag måste skriva om delar av intrigen. Deprimerande? Kanske lite.
Men å andra sidan kommer ju resultatet att bli så mycket bättre när jag gjort alla del där ändringarna.
Nu är frågan bara hur jag ska lägga upp redigeringen. Gå igenom rubbet från början till slut? Njae. Mycket är saker jag måste dubbelkolla så att jag inte berättar samma sak på flera ställen, säger emot mig själv eller refererar till saker som ännu inte avslöjats och annat i samma stil. Eller som det där att jag känner att jag måste gå igenom all dialog så att de olika personernas sätt att uttrycka sig stämmer berättelsen igenom.
Gå igenom område för område? Dubbelkollningarna för sig, större intriggrejer för sig, mindre ändringar för sig. Kanske.
En sak insåg jag i alla fall idag, när jag höll på att läsa näst sista kapitlet: Jag är feg.
Jag har upptäckt att jag drar mig lite för de riktigt svåra sakerna. Som att låta folk dö, för konsekvenserna skulle bli så jobbiga för de överlevande. Som att låta folk råka riktigt illa ut, händelser gå riktigt käpprätt åt skogen. Vad blir det då av berättelsen? Något urvattnat. Inte bra alls.
Jag läste någonstans att en bra mall för en roman kan vara "three disasters and a solution". Jag får jobba mer på mina disasters, tror jag visst.
2 kommentarer:
Spännande att se din process! Jo det där med disasters är intressant... när jag skrev första utkastet på Bildbindaren hade jag ett mantra i huvudet hela tiden: orättvisor, orättvisor, plåga huvudfigurerna, plåga dem... det låter lite sjukt kanske... men hade insett att det som gör att jag själv "måste" läsa färdigt böcker är detta: huvudfiguren är orättvist behandlad och måste få upprättelse i slutet av boken. Tänkte mycket på Robin Hobbs böcker då, och hon är verkligen mästare på att plåga sina karaktärer (vilket man förstås kan göra på många olika sätt)... undrar om det inte var just det som gjorde att jag måste läsa hennes böcker (men drakserien har jag inte orkat med ännu, lite smått trött på drakar).
Ja, men det är ju så. Ingen vill läsa en bok om folk som har det lite småbesvärligt men där allt ordnar sig hela tiden. Det FINNS i nuläget saker som går åt helvete i min roman också, men jag kan definitivt göra saker värre och mer utdragna innan de löser sig. Om de löser sig.
Skicka en kommentar