Uj uj. Nästan två veckor sedan sist. Det är med bloggande som med träning, ungefär. Det är en vana, och gör man bara några dagars uppehåll blir det plötsligt väldigt svårt att börja igen.
Så, vad nytt sedan sist? Jag och Dante har varit i Stockholm. Vi åkte tåg. Intressant för mig (att ta sig på och av tåget med en överlastad vagn, ryggsäck på ryggen och Dante på magen) och jättespännande för Dante (titta ut genom rutan, titta på fläckarna på rutan, flörta med medpassagerarna, stjäla medpassagerarnas saker som dessa oförsiktigt nog lagt ifrån sig på bordet, tugga på tågtidningen Kupé, kolla vilka som finns på andra sidan sätet...). Båda vägarna somnade Dante till slut av pur utmattning. Jag med.
En segdragen förkylning gjorde att vi bestämde oss för att hoppa av babysimmet. Synd, för det var ju så roligt, men när vi missat tre gånger av nio, och dessutom hade ett par gånger från tidigare kurser att simma igen så började det kännas ganska hopplöst. Vi får gå och simma själva med Dante när snuvan är borta, och så blir det förhoppningsvis ny kurs till hösten istället.
I fredags besökte jag Baby&Barnmässan (utan barn, vilket jag var rätt glad för när jag klev in genom dörrarna och genast drabbades av barnvagnsträngseln). Jag shoppade faktiskt bara en enda sak, en jättefin heldräkt från Lilloliv. Duktiga mig. Hade jag haft pengar - och Dante hade behövt det - hade jag nog lätt kunnat gå därifrån med ganska många kassar. En trevlig sak med mässan var alla bärsjalar och ergonomiska selar man såg. Jag tror faktiskt jag såg fler sådana än de annars allerstädes närvarande Babybjörnarna.
Dante jobbar just nu mycket på att stå på alla fyra, även om han fortfarande hasar på magen när han ska ta sig framåt (men det går i en rasande fart numera). Idag drog sig vår lilla krabat för första gången upp till stående med hjälp av gåstolen - ett ganska otaktiskt val, då denna förstås började rulla iväg medan Dante klamrade sig fast och gjorde tappra försök att gå lika fort som stolen. Mycket ramlande och frustrerade skrik blev det. En del gråt också, eftersom han såklart slog sig lite. Kanske ska man ställa gåstolen åt sidan och skaffa en sådan där lära-gå-vagn istället? Vi insåg också att gåstolen bara ska användas upp till 12 kg, och Dante väger nu närmare 11. Fortsätter han gå upp i vikt i det här tempot betyder det att gåstolen kan användas max en och en halv månad till.
Det komiska med att han drog sig upp till stående var att det hände fem minuter efter ett kort besök hos grannen, ni vet, de med lilla N. Förra gången var det ju konsten att ta sig framåt hon instruerade Dante i, och nu var alltså det här med att dra sig till stående som han iakttog och drog lärdom av. Så nu vet vi det. När hon börjar gå är det bara att slänga in Dante där en halvtimme, så han lär sig.
Min man är hos kompisen och tittar på golf. Min son sover. Nu ska jag slösurfa en stund till innan det är natti natti för mig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar