Österlentripp

Så har vi begått vår åka-bort-utan-barn-debut. Äntligen fick vi utnyttjat vår bröllopspresent, en helg på Österlen på pensionat och med ridning. Dante fick stanna hemma, här gick farmor och mormor och morfar i skift för att ta hand om honom. Det gick tydligen jättebra. Han var inte ens speciellt glad över att se mig till en början när vi kom hem (men pappa fick sig en kram).

Tillbaka till resan. Vi började med att åka direkt ner till allra sydligaste Skåne och Kåseberga, där vi parkerade bilen och vandrade upp på den vindpinade höjden vid havet där Ales stenar, Sveriges största skeppssättning, finns. Den var häftig, faktiskt. Det blir något väldigt speciellt med stenar som stått resta länge, kalla det kraftfält eller energi eller luftmotstånd eller vad du vill, men att det är en plats med stor dragningskraft råder inget tvivel om. Stenarna ger en känsla av stabilitet och evighet, samtidigt som man vet hur skört det är, hur lätt en sådan plats kan bli förstörd på olika sätt (inte bara av människan, sanden och vinden gör helt klart sitt).

Efter Ales stenar bilade vi vidare upp till Kivik, där vi checkade in på Blåsingsborgs pensionat. Sedan tog vi en tur runt Kivik med omnejd, kollade bl a in musteriet och Kiviksgraven. Tillbaka till Blåsingsborg för ett glas rosé i eftermiddagssolen, en dusch och en underbart god trerätters middag med gott vin till (och lite whisky på det!). Dagen därpå åt vi en härlig brakfrukost och checkade sedan ut för att åka till Bästekille och rida islandshäst. Det var en rejäl tur (för oss nybörjare) på två timmar med fika, och vi fick prova på både tölt och galopp (bortsett då från att jag hade fått den envetna hästen som tyckte det var roligare att trava än att tölta och helst inte ville galoppera alls till en början).

På hemvägen köpte vi rökt makrill, som vi åt med bröd och lite annat gott vid en småbåtshamn i solskenet medan vi såg ut över Hanöbukten. Semester!

Imorgon blir jag ensam igen - utan både Christian och Dante. De åker nämligen till Norge en sväng alldeles ensamma. Min plan är att slappa så mycket som möjligt, en plan som just nu hotas att en miljon grejer jag måste fixa imorgon (inklusive nya linser eftersom jag idag upptäckte att mina linser är slut och jag klantigt nog glömt att fixa nya). Men jag ska försöka slappa lite, jag lovar. Sova när jag är trött, äta när jag känner för det (och framför tv:n!). Klara av alla mina ärenden snabbt och effektivt istället för utspritt på tre dagar och ständigt avbruten av litet barn med behov. Men jag tror att jag kommer att sakna Dante betydligt mer när jag är ensam hemma utan honom. Att Christian är borta är jag ju van vid, men Dante... vi får se hur det går.