Kanelburken har kommit tillrätta!

Just det, den mystiskt försvunna kanelburken har dykt upp igen. Vi har ett köksbord med lådor under bordsskivan. Där hade den gömt sig, den lilla rackaren. Min teori är att det är Christian som lagt den där för att inte Dante skulle sitta och gråta förtvivlat för att han inte fick leka med den med grötkladdiga händer. Nu är allt i alla fall frid och fröjd i köket, och för att fira åt jag min fil med vetekli, socker och massor av kanel imorse. (Nämnde jag att jag är gravt kanelskadad? När det ska vara kanel ska det vara mycket kanel.)

Igår tog jag en TV- och datorfri dag. TV-biten är inget större problem - så mycket tittar jag inte på TV ändå - och dessutom fuskade jag faktiskt och kollade fem minuter på Pingu tillsammans med Dante, men det räknas inte tycker jag. Datorn var värre. Bara alla hundra grejer jag absolut kände att jag måste kolla upp på nätet (och som jag självklart inte alls minns idag, så viktigt var det). Idén fick jag när jag läste i Amelia Höst. Banal tidning, jag vet, men ibland har den sina poänger. Jag ska fortsätta med TV- och datorfritt någon gång i veckan, tänkte jag. För det blir allt några timmar per dag jag faktiskt skulle kunna lägga på annat. Undantaget är givetvis att jag får sitta vid datorn och skriva, och även söka jobb. Framför allt är det den trevliga men ack så beroendeframkallande tidstjuven Internet jag ska hålla mig borta från.

En annan rätt vettig grej jag fick med mig från Amelia var det där med att hitta sitt flow. Flow, det är när man gör något som man går helt upp i, man glömmer tid och rum, det är så roligt och ger en energi. Självklart är det skrivande som är mitt flow, men tyvärr har jag nog glömt bort det lite det senaste året. Jag har gått i fällan att a) göra skrivande till något ouppnåeligt (sen ska jag skriva tänker jag, men det där hägrande "sen" kommer ju aldrig), och b) göra skrivandet till ett måste ("nu måste jag skriva i en timme innan jag hämtar Dante på dagis").

Hemligheten är att tänka om. Hitta tillbaka till känslan jag hade på den tiden då skrivandet var något jag ville, längtade efter. På samma sätt som jag idag tänker "nu vill jag sätta mig framför TV:n och kolla på det där inspelade avsnittet av Heroes" eller "nu vill jag gå ut och gå en promenad", så kan jag lika gärna tänka "nu vill jag sätta mig och skriva en stund".

Och en annan läxa jag behöver lära mig: man måste inte ha en hel timme på sig för att få något gjort. Sätter jag mig tio minuter med min roman eller något annat skrivprojekt, så är det tio minuters steg framåt. Om jag väntar tills jag har gott om tid står allting stilla så mycket längre.

Visst är författande ett jobb, man kan inte bara vänta på inspiration, och så vidare, jag har hört det, jag har läst det, jag vet det av egen erfarenhet. Men när jag hela tiden skjuter upp något jag egentligen vill göra bara för att jag inte tycker mig ha tid, eller för att det är enklare att läsa foruminlägg på något community, då krävs en ändring. Och jag tror att det jag behöver är att hitta tillbaka till skrivglädjen, så jag tänker ge den strategin ett försök.

Jag har knappast något att förlora.