Driften att skriva

Det är en paradox. Hur kan man längta så mycket efter att skriva, hur kan man tycka att det är det roligaste som finns, samtidigt som det är så fruktansvärt motigt att faktiskt göra det, så motigt att man måste tvinga sig själv, och ibland hjälper inte ens det?

Jag tror aldrig jag kommer att förstå det.

Jag har tänkt flera gånger att jag skulle behöva en arbetsgivare. Någon som betalade mig lön för att skriva, någon som krävde resultat, någon att svara mot. Jag är rätt så säker på att att jag skulle producera då, det har jag gjort förr, inte skönlitterära texter visserligen men dock texter. Men så är nu inte villkoren för sådana som jag, sådana som älskar att skriva och har huvudet fullt av historier vi vill förmedla till våra medmänniskor, men som ännu inte lyckats formulera historierna klart och få dem publicerade i en eller annan form. Vi måste vara våra egna chefer, vårt arbete måste vara oavlönat.

Hur mycket man faktiskt får skrivet med de villkoren förmodar jag beror på flera saker. Hur fokuserad man är. Hur disciplinerad. Hur mycket annat man har runt sig som distraherar, stör eller också engagerar. Hur noggrann man är, och inte minst - hur envist man klänger sig fast vid sin historia tills den är klar och inte låter sig avbrytas och distraheras av andra historier, nya karaktärer, som tar sig in i ens huvud och kräver uppmärksamhet.

De senaste dagarna har jag inte skrivit mina tjugo minuter. Men både igår och och idag har jag gått runt och längtat efter att skriva - något. Något nytt. Något kort. Något annat. Att sätta mig och fortsätta med någon av de två historier - den ena mer seriös än den andra - jag faktiskt arbetar med just nu är väldigt, väldigt svårt. Det kanske är lathet, för jag måste tänka på vad jag håller på med när jag arbetar med de historierna. Det kanske handlar om prioritering, för jag känner ju själv hur mina tankar kretsar kring förlossningen, hur hela jag håller på att förbereda mig för bebiskoma.

Men faktum kvarstår. Jag längtar efter att skriva, jag älskar att skriva, jag mår dåligt när jag inte skriver. Och ändå är det så förbannat svårt att göra det.

Jag förstår inte.