En vecka kvar till bf imorgon. Statistiskt sett betyder det att jag förmodligen kommer att få vänta ytterligare några dagar, vilket i och för sig är bra, för då hinner Christian komma hem. Så det är jag inställd på. Men det börjar bli riktigt tungt nu. Det är svårt att böja sig, svårt att sitta på golvet (och leka, vilket treåringen begär), jag har ont i ryggen, halsbrännan har märkligt nog kommit tillbaka efter att ha varit försvunnen i någon vecka, och så börjar jag bli så där helt vansinnigt trött.
Man kan väl säga att det här med att vara gravid inte riktigt är min grej. Det tar för lång tid och är förbaskat jobbigt, särskilt nu på slutet.
Annars lunkar livet på. Det händer inte så mycket på dagarna. Jag går hemma, pysslar, städar, lagar mat, ni vet, det där vardagliga. Försöker underhålla Dante så gott det går (jag ska erkänna att jag så här i slutet av helgen kommer på mig själv med att längta till vardagen och dagis, välbehövlig egentid för mig just nu som jag passar på och njuter av allt jag kan innan medan tid är). Skriver lite. Jag har faktiskt lyckats klämma ur mig 20 minuters skrivande, inte alla dagar, men de flesta. Sedan att det som kommer ut är av ganska erbarmlig kvalitet må vara förlåtet.
Roligare än så blir det inte just nu. Men det gör inget. Det här är en tid av (relativ) vila och lugn innan livet går in i en ny fas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar