Förnöjsamhet

Igår kände jag något jag inte känt så tydligt på mycket länge.

Jag körde bil, på väg att hämta min son. Lillan sov där bak. Radion var på, vädret var fint.

Jag tycker om mitt liv.

Trots en stor arbetsbörda de veckor maken är på sjön, trots tvåbarnschocken, husköps- och husförsäljningsstressen. Trots allt jag skulle vilja göra annorlunda, som jag skrev om nyligen.

Jag trivs med det liv jag lever. Detaljer kan man alltid vilja ändra, men jag är glad för mina barn, jag gillar mina hobbies, jag har en materiell standard som jag är nöjd med. Vi ska snart flytta till ett fint och mysigt hus där jag hoppas vi kommer att bo många år. Jag har en man jag älskar, och som älskar mig. Vi är friska. Jag känner mig bekväm i mig själv, och är jag faktiskt, på det stora hela, lycklig.

Bara att inse allt det här, att hålla kvar den känslan, gör lyckan större. Livet är inte så dumt, när allt kommer omkring.