En gråmulen dag. Regn som strilar mot fönsterrutorna, en tung himmel, lampor som tänds redan på eftermiddagen.
Den vita vintern har tillfälligt förvandlats till Göteborgsvinter.
Man brukar prata om barndomens vita vintrar. Skridskoåkning, pulkaåkning, snögubbar och snölyktor. Själv minns jag mina tonårs vintrar bättre, grå, regniga vintrar då de mossiga gräsmattorna låg nakna och skogen var mörk av barr och bara stammar. En vinter såg vi inte solen på flera veckor - så kändes det i alla fall. Den var dold bakom grå dimma. Vi gick promenader i den råkalla luften, kurade ner oss i våra skinnjackor och halsdukar (mössor var ett brott för en tonåring på 80-talet!). Vi längtade efter snö. Jag, som fyller år i februari, brukade alltid önska mig en vit födelsedag.
I år gick den önskan i uppfyllelse. Och snö i stora mängder är inte lika lockande när man är tvungen att skotta den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar