Just nu kretsar många av mina tankar och funderingar kring förändring. Förändring och förbättring. Nytt hus, nya möjligheter, drömmen om arbetsrummet, den prunknande trädgården. Det nya livet med två barn, föräldraledigheten som ännu till största delen ligger framför mig, med barnvagnspromenader, lugna morgnar utan tider att passa, öppna förskolan, fika och lekdejter. Förändring av matvanor, träningsvanor, skrivvanor, jag har planer för det mesta. Jag undrar om jag inte är lite för bra på att planera.
Vi hade en stylingkonsult här igår, inför fotograferingen och visningen av huset. Det var mycket prat om belysning och textilier och att arbeta med teman, och det slutade med att vi blev så utmattade av tanken på mönstrade kuddar, mattor och färska örter att vi anlitade firman för själva stylingen. Ok, inte bara därför. Vi insåg att vi själva nog säkert skulle kunna plocka och ändra och fixa så att huset ser helt ok ut, men att det i händerna på proffs kan bli riktigt läckert. Utnyttja sin fulla potential, så att säga.
Att utnyttja sin fulla potential. Vem vill inte det? Det är väl det alla mina planer ska vara till. Jag vet hur stor risken är att de flesta av de där planerna inte förverkligas, i alla fall inte fullt ut. Det är sådant som får mig att fundera. Inget proffs kan quick-fixa mig med motsvarigheten till maffiga dukningar och snittblommor. Ansträngningen måste komma från mig. Och anstränger jag mig inte måste jag fråga mig om jag verkligen bryr mig så mycket om de där förändringarna?
Vi hade en stylingkonsult här igår, inför fotograferingen och visningen av huset. Det var mycket prat om belysning och textilier och att arbeta med teman, och det slutade med att vi blev så utmattade av tanken på mönstrade kuddar, mattor och färska örter att vi anlitade firman för själva stylingen. Ok, inte bara därför. Vi insåg att vi själva nog säkert skulle kunna plocka och ändra och fixa så att huset ser helt ok ut, men att det i händerna på proffs kan bli riktigt läckert. Utnyttja sin fulla potential, så att säga.
Att utnyttja sin fulla potential. Vem vill inte det? Det är väl det alla mina planer ska vara till. Jag vet hur stor risken är att de flesta av de där planerna inte förverkligas, i alla fall inte fullt ut. Det är sådant som får mig att fundera. Inget proffs kan quick-fixa mig med motsvarigheten till maffiga dukningar och snittblommor. Ansträngningen måste komma från mig. Och anstränger jag mig inte måste jag fråga mig om jag verkligen bryr mig så mycket om de där förändringarna?
2 kommentarer:
Om jag någon gång blir hejdlöst rik, ska jag anställa ett antal medhjälpare:
1. en hushållerska som städar, tvättar, handlar och lagar mat
2. en sekreterare som fixar tråkpappersjobbet åt mig
3. en heminredare
4. en personlig stylist ...
Jag utnjyttjar inte min fulla potential. Har jag insett. orkar inte med det. Men det går bra ändå :) Fast ibland får jag prestationsångest av att veta att jag skulle kunna/borde göra mycket mer. Försöker bli litet mer "mindful". Ibland går det :) (Började lyssna på "Långsamhetens lov" - som var mycket inspirerande. - nu har jag prestationsångest över att jag inte orkar/hinner lyssna klart den, för tillfället. :-) )
Skicka en kommentar