...Är nog att det är så lätt att bli fördömande mot andra föräldrar som inte gör som en själv. I en blogg jag följer (inte för föräldraskapbiten) uttrycker bloggaren ibland åsikter om t ex amning och, nu senast, att somna själv som ligger mycket långt från mina egna. Bloggaren i fråga är säkert en jättebra förälder som uppenbart älskar sina barn, men i min värld är det så negativt att skryta med att man låter sin tremånaders bebis somna om själv med visserligen lite, men dock gråt, att jag överväger att sluta följa bloggen trots att den är full med bra och roliga inlägg om andra ämnen.
När blev jag så fördömande?
Jag får sluta läsa just inläggen om föräldraskap.
När blev jag så fördömande?
Jag får sluta läsa just inläggen om föräldraskap.
6 kommentarer:
Det är rätt förståeligt, tycker jag. Ens barn är ju det finaste man har. Så när man ser någon annan göra något man själv tror är skadligt men som är fullt lagligt är det klart att man reagerar. Även om man inte har något med saken att göra egentligen.
Dessutom skrev den här personen på ett sätt som går att tolka som att barnet inte rent ut grät utan mer smågnydde. Så just det här fallet kanske inte var så illa utan hon kanske tvärtom hade stört mer om hon tagit upp barnet. Det vet ju inte jag. Men i sammanhanget framstod det som att det var en BRA sak att hon inte ingrep som att man - underförstått - är en bra förälder om man tidigt lär sina ungar att somna själva. Och det ser jag inget egenvärde i.
Och som sagt. På bloggen framgår det verkligen att hon älskar sina barn över allt annat. Hon har bara helt klart en annan syn på föräldraskap än vad jag har.
Det stör mig lite att det färgar min syn på otroligt på hur hon är som person i övrigt. Och jag har inte ens träffat människan.
Alltså, jag har precis samma problem. Nu senast har jag läst lite bloggar där de skrytit lite om hur länge deras spädbarn sover (10h+ och självklart i eget rum då), lite underförstått AW sådär. Och jag fixar det inte, så jag har slutat läsa de bloggarna. Och ja, jag tycker de är dumma i huvudet. Så inskränkt har jag blivit.
Det märkliga är att jag känner inte så här med folk jag faktiskt umgås med, trots att jag känner få som delar min syn på föräldraskapet. Å andra sidan har såvitt jag vet ingen av dem låtit sina barn skrika sig till sömns timmar i sträck, även om jag vet flera som kört diverse metoder. Men när jag känner dem klarar jag av att se förbi det där. (Så ni som läser detta av mina vänner, jag gillar er och vet att ni är bra föräldrar även om vi gör olika! :))
Det är just när det gäller folk jag inte känner som jag blir så här vansinnigt fördömande. Jag dömer hela personen efter hur de är med sina barn.
Hehe, samma här! Eller ja, skulle jag få höra att någon körde 5mm så skulle jag nog dra öronen åt mig.
Men med människor jag inte känner så har jag väl målat upp en bild av dem som är mer "jag", att när något som går emot vad jag tror på så blir kraschen ganska stor. Det finns något sociologiskt begrepp (som jag alltid glömmer namnet på), iaf som går ut på att när det gäller en själv eller ens närmaste så tolkar man handlingar som beroende av yttre stimuli medan andras handlingar beror på deras personlighet. Typ tränger jag mig i kön så beror det på att jag har bråttom, men om någon annan tränger sig så beror det på att hen är bufflig.
Det är kanske det vi gör?
Fast å andra sidan ska jag byta bvc eftersom att jag tycker det är så jobbigt att vara med människor som inte kör samma föräldrastil som jag, så jag är nog rätt trångsynt all over kom jag på (och skäms lite för det).
Skicka en kommentar