Det har visst råkat bli semester från skrivandet igen. Ok, råkat och råkat, reser man bort så gör man och skrivande är inget jag räknar med mellan poolbad, restaurangbesök och turistande i italienska medeltidsstäder. Jag försöker sparka igång mig själv igen, men det försvåras av ett par saker.
För det första, vår stationära dator är inte inkopplad efter flytten, och det är där jag har programmet med "Skymningstids" tidslinje, som jag börjar känna ett allt större behov av att kontrollera saker mot. Igår lyckades jag lokalisera kassen med sladdar, tittade i den, tittade på datorn som står intryckt under några tavlor som fortfarande inte kommit upp på väggen, drog en uppgiven suck och tänkte att det här får Christian hjälpa mig med när han kommer hem. Om tolv dagar.
För det andra förväntar jag mig orealistiskt nog arbetsro om kvällarna när barnen sover. Vilket de oftast inte gör, i alla fall inte båda samtidigt. Stella har fortfarande en ganska oregelbunden dygnsrytm, ibland somnar hon för kvällen vid halv nio, ibland tar hon en tupplur vid sex-sju och är sedan vaken hela kvällen. Och Dante vande sig under semestern att vara uppe om kvällarna, så den vanan försöker han hålla kvar trots att han uppenbart är dödstrött (i Italien sov han även middag, vilket han inte gör hemma.) Och de kvällar båda faktiskt sover är jag själv för trött.
Så, vad göra? Tja, enhandsvalsen med bebis vid bröstet och gossen framför TV:n funkar i skrivande stund. Och tills tidslinjen är åtkomlig finns det annat att skriva. En novell, till exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar