Dante äter banan och tjatar om att få se på pappas dator. Stella är snuvig, trött och gråter för att mamma ser konstig ut. Mamma (det är jag, det) sitter nämligen framför datorn med håret inlindat i dubbla handdukar. Pappa tröstar Stella, hjälper Dante att sätta igång ett program på SVT Play samtidigt som han svarar på diverse sms och telefonsamtal rörande schemaläggningen på sitt jobb (vem påstod att män inte kan multitaska?).
Dubbla handdukar, tänker nu den uppmärksamma läsaren. Vad är nu detta?
Jo, jag har tröttnat på små grå hårstrån och tyckte det var dags för en ny färg på håret. Eftersom jag inte vill dumpa mer kemikalier i mitt hår (och amningen är ju ett extra skäl att låta bli) så fick det bli ett experiment: äkta henna. Utblandat med kaffe (jomenvisst!). Denna geggamojja har stått till sig under dagen och blivit lagom gosig, och är nu ingojsad i mitt hår för verkan i två timmar. Och som den optimist jag är när det gäller hårfärgning, har jag som vanligt struntat i att testa färgen på en hårslinga först utan använt den på vinst och förlust.
Vardagsedge, eller nåt.
(Mitt andra projekt för dagen innefattade också geggamojja, betydligt äckligare sådan. När det börjar växa mögel ur bottenventilen i handfatet vet man att det är dags att skruva isär rören och plocka fram det starkaste rengöringsmedlet man har i skåpet.)
2 kommentarer:
Lycka till med hennat! Jag färgade med röd henna som tonåring, och det blev morotsrött på mitt ljusbruna hår :) Kul då, men nu skulle jag nog välja en mer diskret färg när de gråa håren börjar dyka upp.
Än så länge är det mörkt rödbrunt, jag hoppas det blir lite rödare när det oxidert klart. Det är fördelen med tt vara mörkhårig, man kan experimentera med ganska vilda färger utan att få helt galna resultat (nackdelen är förstås om man bleker det, då vet man inte riktigt hur det blir).
Skicka en kommentar