Min känslor överraskade mig idag.
Mitt jobb är helt ok. Det är inte mitt drömjobb, jag betvivlar att jag kommer att arbeta där resten av livet, men på det stora hela funkar det bra tills vidare. Nu ska jag börja jobba i september, halvtid de veckor Christian är hemma. Schemat kom igår, och nu på förmiddagen skrev jag in mina tider i vår stora familjekalender som hänger på väggen. Jag tittade på min kolumn efteråt, den som varit så tom sånär som på enstaka tandläkartider och liknande. Nu står det "jobba" på flera dagar. Tillsammans med yogan en gång i veckan och lite annat småjox såg min kolumn plötsligt fulltecknad ut.
Jag kände hur mina axlar sjönk. Hur jag sträckte på mig. Vilken befrielse, vilken lättnad! Inte trodde jag att det skulle kännas så skönt att se sig uppbokad i kalendern så där, men - det gjorde det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar