Frågor, frågor, frågor

Att bygga en intrig är att försöka besvara en massa frågor. Ibland går det lätt, ibland är det svårt, ibland går det inte alls (och då kan det vara läge att tänka om).

När jag formulerade intrigen till "Skymningstid" började jag med tre personer: Gro, Arkas och Miguel. Vad var nu detta för några? Hur såg de ut? Var hade de haft för uppväxt? Hurdana var de som personer? Vad gillade de att göra? Hade de några vänner, ovänner, mörka hemligheter, storvulna planer med livet? En del av det här kändes väldigt självklart, som personernas utseenden - när jag skapar karaktärer ser jag dem för mitt inre utan att egentligen fundera ut deras utseenden. Det bara finns där. Och ibland har man turen att stöta på en person i verkliga livet som ser precis ut som karaktären. (Jag har faktiskt träffat just Arkas, och jag har en känsla av att jag kan ha sett Gro på bild någon gång.)

Annat måste få växa fram. Vad gjorde Gro i storstan?  Hon studerade, det kändes självklart. Magi? Nja, magi är ganska illa sett - här velade jag länge fram och tillbaka innan jag bestämde mig för om magiutövandet skulle vara förbjudet eller inte. Detta visade sig sedan ha väldigt stor betydelse för intrigen i övrigt, något jag inte alls hade planerat från början.

Hur hade en fattig torpardotter råd med utbildning? Jo, en mentor, en rik dam som sett hennes begåvning på det magiska området och hjälpt henne med pengar. I detta ryms tacksamhetsskuld, klassresenärens känsla av att inte riktigt passa in, att kämpa för att bli accepterad, det dåliga samvetet att föräldrar och syskon lever i fattigdom medan Gro själv kommer upp sig i världen, att slitas mellan viljan att skaka av sig sin bakgrund och saknaden efter familjens trygghet. Hur såg denna familj ut? Hur hade det gått till när hon lärde känna sin mentor? Vilka tankar hade hon om sin framtid? Och Gro växte fram till en hel person inför min inre blick.

Arkas bakgrund växte fram på liknande sätt - hans kriminella bakgrund, hur han hade hamnat där han var nu, vad han ville med sitt liv, hur hans uppväxt såg ut. Miguel däremot var diffus länge, vilket i nuläget märks i de oredigerade, tidiga scenerna han är med i, men så småningom upptäckte jag en hel del saker om honom också.

Frågorna fortsatte att trilla in. Hur var det med den där värjan egentligen, varifrån kom den och vad var det som var så speciellt med den? Hur kom Arkas över den? Varför hade han varit fredlös, hur kom det sig att han inte längre var det, och vart var han på väg? Vad var det för värja Miguel hade, samma eller en annan? Vad gjorde Miguel i bondbyn? Varför hade han regnkläder på sig? Vad bodde det för folk i gården och hur reagerade de på hans ankomst? Var han ärlig med sitt ärende? Om inte, varför? Vad bekymrade Gro där hon stod och tittade ut genom fönstret i sitt studentrum?

Tre personer, och jag ville förstås att de skulle interagera. Följaktligen, vad skulle kunna göra att de här personerna möttes? Hur reagerade de på varandra? Här började handlingen ta form på allvar.

Det finns fortfarande frågor kvar att besvara. Mina intriger är aldrig hela färdiga innan jag börjar skriva. Och under skrivandets gång dyker det alltid upp nya frågor, nya kniviga situationer att lösa, och - ganska ofta - insikten att en lösning inte funkar och att jag måste prova något annat istället. Just nu grubblar jag på ifall en avledningsmanöver verkligen är nödvändig och, i så fall, hur den lämpligast går till.

Nästa gång tror jag att jag ska skriva lite om att skapa sekundärvärldar och vad det är som är så roligt med det.