Skymningstid - hur det började

Jag tänkte skriva några inlägg om romanen jag skriver på nu, "Skymningstid" (för den som missat det), och börjar mycket logiskt från början - hur den tog form.

Varifrån man får sina idéer verkar var en sådan där ständig fråga författare får, och svaret på den är att de dyker upp lite varstans ifrån. När det gäller "Skymningstid" var det inte så att den poppade upp i skallen som färdig roman, utan den består snarare att flera trådar med lite olika ursprung som jag fann lämpligt att sammanfoga. En av trådarna heter "Snöspår" och härstammar från 2006 (eller kanske 2005).

2006 startade Peter Fisk en fantastiktidning på nätet, "Annanstans". Det blev en kortlivad tidning, bara ett nummer gavs ut, och numera går det inte ens att hitta den på nätet. Men i den tidningen publicerades mnin novell "Snöspår", en berättelse om en kvinnas jakt på sin bortrövade dotter, en dotter som hade förmågor utöver det vanliga. "Snöspår" kan ses som en fristående prequel, eller föregångare, till "Skymningstid". Flickan i berättelsen, Gro, hennes mor Aska, byhäxan Blåkärringen och en del andra personer och händelser är med också i "Skymningstid". En hel del detaljer har blivit omarbetade till romanen, så "Snöspår" ska väl egentligen mer betraktas som en inspiration än en regelrätt prequel. Exempelvis är tidskänslan i "Skymningstid" betydligt modernare än i "Snöspår".

För några år sedan fick jag för mig att vara med i NaNoWriMo, en årlig skrivarutmaning som går ut på att man under november månad ska skriva en bok på 50 000 ord. Jag började spåna på en roman och hittade inom mig en bild av en ung kvinna som stod på en balkong och såg ut över en stad. Kvinnan, insåg jag, var Gro från "Snöspår", nu vuxen och långt hemifrån. Var var hon någonstans? Hur hade hon hamnat där, och varför? Frågor att besvara medan jag formulerade romanens intrig.

När jag letade vidare bland mina utkast och idéer dök två andra personer upp: Arkas och Miguel.

Arkas är en gestalt jag burit med mig under flera år, en bad boy som levt ett minst sagt hårt liv som stråtrövare och fredlös i olika utkast till berättelser, en del i fantasymiljö, en del mer i medeltidsmiljö. Nu promenerade han in i min nya berättelse, beredd att lägga det laglösa livet någorlunda bakom sig och med en dyrbar värja i handen. Hur hade han kommit över den, kan man fråga sig? Används ens värjor i miljön "Skymningstid" utspelar sig i? Och vad var det som var så speciellt med den här värjan?

Värjan poppade snart upp en gång till. Jag hade skrivit en scen där en man gör entré i en bondby. Han är klädd i underliga kläder - en gul regnrock, faktiskt, men sådana är okända i den här världen - och bär en gammal skev och vind värja vid sidan. Han söker natthärbärge i bondgården. Enter Miguel, eller Mikkel som han kallar sig inför byborna. Jaha, och vad gör han där då? Varifrån kommer hans kläder? Och hur många värjor kan en berättelse innehålla?

Många frågor - och jag hade inte svaret på dem alla på en gång. Men en synopsis blev det, och jag började skriva. Och nej, boken blev inte klar på en månad...