Jag hör fåglarna kvittra utanför köksfönstret. De har återvänt till fågelborden efter att grannkatten gjort en liten tur i krokarna. Den verkade dock inte så intresserad av den flygande maten, utan satt istället och stirrade intensivt ner i undervegetationen. Fåglarna dräller ju rätt mycket frön på marken, och det finns ju fler som gillar solrosfrön, om man så säger. Små runda saker med päls. Och svans. Och gnagartänder. Och som bor i våra väggar.
Vi hör dem om kvällarna. En i alla fall. Kanske fler. Jag vet att möss kan ställa till med rätt stor skada (i synnerhet om de ger sig på elledningar), men på något sätt är det nästan lite mysigt att höra små krafsande steg i väggen. Kanske för att då vet jag att vi inte är ensamma. Eller för att det påminner mig om min mormors sommarställe, där man kunde höra mössen springa i timmerväggarna när man gått och lagt sig på kvällen.
Nåja. Det gör inte så mycket om katten äter upp dem. Det är faktiskt inte hela världen om katten tar en och annan småfågel heller. Vi har en hel hord blåmesar och talgoxar och lite annat småkrafs som glufsar i sig av solrosfröna. Jag betvivlar att en katt lyckas utrota hela populationen.
För övrigt läste jag i tidningen att en varg troligen siktats i Mölnlycke. Undrar om den kan tänkas ha vägarna förbi här? Det vore ju spännande.
1 kommentar:
Ooh, en varg i Mölnlycke.. Mysigt!
Skicka en kommentar