Pioner pioner pioner

Konstig rubrik så här i november kan tyckas. Men medan vintervilan sänker sig över Elkes, numera min, trädgård drömmer jag om vad som komma skall. I förra veckan fick jag äntligen mina pioner från Guldsmedsgårdens pionodling, så dessa är nu planterade enligt konstens alla regler och ömt övertäckta med granris.

Nyplanterade pioner kan ta ett par tre år på sig innan de blommar första gången, men om allt går enligt planen kommer rabatten om ett par år blomstra så här härligt:

Philippe Rivoire, en mörkröd luktpion
som även doftar, något få röda luktpioner gör.

En av de "gamla" pionerna, en vit luktpion, kanske en Jan van Leeuwen.

Inte en dillpion som jag trodde först, utan en herrgårdspion.

Den här skönheten har en god, kryddig doft om jag inte minns fel.
Vad den heter har jag ingen aning om, tyvärr.

En jättestor pion som blommande nästan hela juni.
Är kanske hybriden "Christina" som är framtagen på Guldsmedsgården.

Nyplanterade är luktpionerna Nick Shaylor, som är ljusrosa/vit och fluffig (eller dubbel som det heter på pionspråk) med röda teckningar på kronbladen, samt Mesmans Glorie, som också är dubbel och ljust gulrosa. Dessutom finns det en pion jag inte vet något om! Förra året kom den bara upp lite grann och såg hemskt ledsen ut, eftersom jorden försvunnit från den och roten kommit i dagen. Den har nu fått ny jord och ett skyddande granrislager den med, så jag hoppas den återhämtar sig och blommar nästa år. Mycket spännande!

Apropå pioner, förresten, spana in bloggen Spadtag!