Ännu en match mellan viljan och tiden

Och förloraren är viljan. Som vanligt.

Idag ville jag...
...Skriva klart det sista på "Skymningstid". Jag har ju satt en deadline idag, för sjutton! Och har så lite kvar!
...Skriva ett bidrag till en tävling.
...Skicka ett antal mail som har med tidningen att göra.
...Skriva ett långt blogginlägg om Stella.

Den tid jag har att göra sådant här är i princip när Stella sover. Hennes första sovpass idag ägnade jag åt att ställa in diverse saker i gäststugan innan kylan och frosten förstörde dem, och av samma anledning bära in soffdynor och kuddar från gäststugan (som för närvarande är ouppvärmd) och lägga på en av kattvindarna. Sedan var jag tvungen att väcka henne för att hon skulle hinna äta lunch innan vi skulle till BVC.

Andra sovpasset var betydligt kortare, och då hann jag bara snabbt rensa undan en pappershög och fixa ett par smågrejer.

Klockan var nästan kvart i nio när båda barnen väl hade somnat. Ja, det är en och en halv timme sedan, jag vet. Vad jag har gjort? Packat upp mat. Lagt in en tvätt. Skrivit det här blogginlägget, som bara skulle ta fem minuter, men som jag nu hållit på med i snart 45 minuter eftersom jag råkade slå på tv:n (oops!) och fastnade i nåt där.


Jag vet inte om jag ska bli trött på mig själv eller om jag måste inse att ibland orkar jag bara inte vara så himla ambitiös.