Ju mer jag skriver desto mer är det kvar att skriva, upptäcker jag. Näst sista kapitlet har redan delat sig i två, och nu undrar jag om det inte måste dela sig en gång till. De där sista avslutande scenerna för att reda upp saker och ting var fler, och längre, än jag trodde.
Förmodligen kommer jag att stryka en del av dem sedan. Men jag måste skriva dem. Jag vill inte riskera att slutet blir romphogget, på ren göteborgska. Ni vet. När berättelsens stora huvudtråd fått sitt avslut men fyra-fem mindre trådar fortfarande hänger och dinglar, och författaren verkar ha upptäckt att boken är slut och därför hastigt och lustigt knyter ihop de där trådarna utan vidare utredning på en och en halv sida. Själv sitter man som läsare där och undrar varför allt gick så fort helt plötsligt. Nej. Ska det göras så ska det göras ordentligt, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar