...Kört bil många många mil. Fram och tillbaka till Bondstorp (vet du inte var Bondstorp ligger? Nej, det är det nog inte många som gör!) i regn och, i alla fall en väg, mörker. Jag älskar att åka bil i mörker, se svarta skogspartier glida förbi, se enstaka ljus glimma mellan träden, fantisera om hur det skulle vara att bo sådär, i en ljusglimt som skymtar från motorvägen. Åka bil, alltså. Inte köra.
...Kunna sova middag två gånger på två dagar. Tack och lov för att vara hos föräldrarna.
...Fått ägna väldigt mycket tid åt att bära omkring på gnällig Stella. Utvecklingsfas? Tänder? Är mormors och morfars stor hus plötsligt läskigt nu när man kan gå? Gaser i magen? Infektion på gång? Gissningarna har stått som spön i backen. Jag har fortfarande inte svaret.
...Läst en del av "Skymningstid". Att jag redan har sett vissa stora problem (början är lite seg, kan man väl säga) kommer inte som någon nyhet, men positivt är att jag har idéer till lösning på dessa problem (stuva om och stryk).
...Ätit "ormkakor" som Dante och mormor har bakat. ("Ormkakor" är Dantes namn, för att de är avlånga och smala som ormar. Vi andra brukar kalla dem kolakakor.)
...Byggt kroppen till en snögubbe som Dante omedelbart raserade. Otack är världens lön.
...På det stora hela haft det bra. Men herregud vad trött jag är hela tiden. Det blir liksom extra tydligt när jag kommer iväg från det egna hushållets vardagsbestyr och har en chans att vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar