Motorik: Går obehindrat, har rentav börjat visa tendenser till att springa. Klättrar gärna upp på soffbordet. Klappar händerna, gör nästan handrörelserna till "Imse Vimse spindel".
Språk: Förstår en hel del ord. Säger mest "mamamam", "däää" och "blablabla" än så länge, men ibland prickar hon in ett "däää" så att det faktiskt verkar som att hon menar "där", eller ett "mamma" som faktiskt verkar vara riktat till mig. Hon säger "äää" om man frågar vad fåret säger, och leker man ge-och-ta-leken så gör hon ett litet ljud när man ger henne något, som att hon säger "tack" (fast det låter typ "he"). Jag har sent omsider börjat teckna lite med henne, vi får väl se om hon snappar upp något av det. (Jag har för övrigt insett svårigheten att teckna med ett så litet barn. Nästan alltid när jag pratar med henne om de saker jag råkar kunna tecknet för sitter hon antingen i mitt knä, med ryggen mot mig, eller så har jag henne i famnen och kan inte göra tecken med två händer...)
Äta: Stella äter det mesta med god aptit, och helst själv. Numera får man knappt mata henne med gröt ens (som för övrigt är en av de få saker hon inte är speciellt förtjust i, men ska hon äta det vill hon äta själv). Köttbullar, tomater, pasta, fisk, ost och leverpastej hör till favoriterna. Jo, och sådana där fruktpuréer och smoothies hon kan suga i sig direkt från förpackningen. Välling har vi struntat i, hon får fortfarande ersättning när jag är borta på kvällen, kanske går vi ver till välling istället vid de tillfällena.
Amma: O, ja. Men inte lika ofta nu, kanske bara 7-8 gånger/dygn varav ett par på natten. Ibland lite mer. Jag vet inte. Jag räknar inte.
Leka: Att plocka i och ur saker i lådor och påsar is the shit. Ge-och-ta-leken, ni vet man räcker en sak mellan sig och barnet och säger tack och varsågod tills man själv hatar de orden men ungen vägrar sluta. Hon älskar att gå runt och släpa på mjukdjur och krama dem. Gå-bilen hon fick av Dante i födelsedagspresent är också poppis, även om hon inte kommit på hur hon ska få den att gå framåt (Dante valde den själv. Den är i glatt färgad plast och estetiskt fullkomligt vidrig. Men vad gör man inte för sina barn...) Leka jage med Dante är kul, i alla fall tills någon slår sig (vilket alltid händer). Och hon är tokig i böcker! Bläddra i dem, läsa dem, riva ut dem ur bokhyllor, lägga tillbaka dem i bokhyllor, gå omkring med dem och dumpa dem på oväntade ställen, möjligheterna är oändliga!
Rent allmänt är det mycket att upptäcka, det mesta är kul att pröva på, och hon är över lag mycket aktiv och nyfiken och ska undersöka precis allt. En helt normal ettåring, alltså.
Sova: Förutom enstaka nätter då hon vaknar och vill gå upp och leka (ibland ett par nätter i rad) sover hon över lag bra. Hon somnar vanligtvis vid åttatiden på kvällen i MT:n, läggs sovande i spjälsängen och sover där tills efter midnatt, möjligen med något litet uppvaknande då hon antingen gnäller lite och somnar om själv, eller somnar om med napp. När hon vaknar ordentligt första gången lyfter jag fortfarande över henne till vår säng och ammar henne till sömns igen. Hon brukar amma åtminstone en gång till under natten, ibland mer. Hon vaknar oftast vid halv sju-sju på morgonen. Sover sedan ett eller två pass på dagen på sammanlagt ett par timmar.
Annat: Det är underbart att se hur all vilja hon har haft med sig hela tiden plötsligt kan kanaliseras när hon faktiskt klarar av att göra så många nya saker! Pigg, glad, busig och utåtriktad är hon, men vill också gärna ha mycket närhet och blir orolig om jag går ut ur rummet och lämnar henne. Hon har slutat "pussas" (dvs slickas) för tillfället, men däremot kan man faktiskt få sig en riktig, gosig kram om man har tur. Bara jag är inom synhåll kan hon numera också roa sig själv ganska långa stunder, gå och plocka med sina leksaker eller busa med storebror - men bara på sina villkor! Om jag tror att jag ska kunna styra henne för att jag vill göra något annat en stund tror jag fel.
För ett år sedan: ett litet knytt. |
Och nu, den här tuffingen! |
2 kommentarer:
Stort grattis!!
(jag har också märkt av det där knöliga med att teckna.)
Grattis! Ettåringar är roliga! Plötsligt har de så mycket mer personlighet och som du skriver blir de gladare när de plötsligt klarar av så mycket av det de vill göra! När jag tänker tillbaka var det rätt trist att ha bebis jämfört med att ha 1-2-åring!
Skicka en kommentar