Att det är farligt lätt att vilja kasta sig över ett nytt, skimrande vackert projekt när man sitter och tragglar med någon jobbig fas av det pågående projektet är ett faktum. Nu har en ny och oväntad fallgrop plötsligt uppenbarat sig för mig: ett gammalt, potentiellt skimrande vackert projekt.
Jag kom plötsligt att tänka på en gammal historia jag skrev för säkert femton år sedan. På den tiden skrev jag ofta portalfantasygrejer, personer som förflyttades till nya, intressanta världar eller tider eller platser som på något sätt skilde sig drastiskt från vad de var vana vid. (Ja, min första fantasyförälskelse var Narnia-böckerna!) Den här berättelsen byggde på en idé om en sorts väktare som övervakade händelserna i alla världar (oklart varför), och som blandade sig i när saker började barka åt helvete. Dessa väktare hade den föga sympatiska ovanan att skaffa sig agenter genom att kidnappa lämpliga kandidater, beröva dem deras minne, låta deras nära och kära tro att de var döda, och sedan träna upp dem efter att ha lärt dem vilket himla bra jobb väktarna utförde. Moraliskt tveksamt, minst sagt.
Det handlar alltså om att huvudpersonerna - två unga kvinnor - får ett Uppdrag, och hela den biten känns alltför okomplicerad och dataspelsaktig för att vara något jag vill bygga vidare på. Men det de gör - jaga en bortrövad prinsessa, leta efter ett halvgalet orakel som möjligen är en sorts älva, munhuggas med en ganska sexig men osympatisk krigsledare, försöka avvärja ett krig - känns som en rolig och fartfylld historia. Om jag bara ger den lite mer djup, lägger till ordentliga personbakgrunder (eftersom huvudpersonerna inte minns något från sitt tidigare liv så behövde jag bekymra mig för vad de hade i bagaget), jobbar lite med dialogerna (som är lite platta), miljöbeskrivningarna (som är lite tunna), personernas motiv (som är lite otydliga). Lägga till lite humor, lite sex, några känslostormar, ett par rejäla katastrofer... Jamen, kommer jag på mig själv med att tänka, detta skulle kunna bli bra. Det skulle vara roligt att skriva.
Eller spinna vidare på den där väktaridén, men istället för att dela ut uppdrag fokusera att folk inte alls gillar att bli kidnappade och minnesbefriade.
Å, glänsande, skimrande idéer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar